måndag 6 november 2017

39. Är det Barbro som är Barbro?

Barbro Sagnell

De kända uppgifterna om Barbro


Sydsvenska Dagbladets Barbro 1971:
 ... stått under kommando av högkvarteret i Stockholm, där en kvinna med namn "Barbro" utövar högsta chefskapet omgiven av ett par pålitliga män. Rörelsen är spridd över hela landet och målsättningen är att bekämpa allt "sjukligt" som hotar rikets säkerhet; narkotikahandeln, sexklubbarna, spelhålorna och politiskt spel bakom kulisserna.
... "Grupp Barbro" uppges ha existerat i omkring 10 år. Överledare är en kvinna med namn Barbro, knappt 50 år gammal med vinnande sätt, gediget gift och bosatt i större Älvsjövilla. Där hålls täta stormöten men alltid i form av glättiga parties. I mindre grupper drar man sig tillbaka för att diskutera allvarliga saker, nya uppdrag etc. Chefens närmaste man är reservlöjtnant, men har också ett respektabelt civilt yrke.
... Anmärkningsvärt många av rörelsens kuggar är reservofficerare och polismän, men där finns de flesta yrken representerade - huvudsakligen servicefolk, som är vana att frottera sig i alla tänkbara kretsar. Vi har åtskilliga kypare och taxichaufförer.

Åke Ortmarks Barbro 1971:
... Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot allt som luktar socialdemokrati, socialism eller kommunism. Hon ser med stor skepsis på det moderna samhället.
... Barbro arbetade tidigare på FRA, försvarets radioanstalt, en av hörnpelarna i totalförsvaret. Sedan hon lämnat FRA har hon varit verksam i FRO, alltså den frivilliga radioorganisationen.
... För att bidra till lösningen av det svenska narkotikaproblemet samlade hon en grupp på ett tiotal personer kring sig. Dessa personer har sedan dess spanat efter narkomaner och langare och rapporterat sina upptäckter till polisen, dels narkotikapolisen, dels säkerhetspolisen.
... En av medlemmarna i Barbros grupp uppger att det finns fler grupper än den som Barbro leder. Åtskilliga tiotal personer – eller flera hundratal – skulle enligt denna källa vara involverade i den här sortens verksamhet.

Förre Säpochefen Olof Frånstedts Barbro 1975:
... I januari 1975 hade Olof Frånstedt nämligen ett ovanligt möte på sitt chefsrum hos Säkerhetspolisen. I sin bok beskriver Olof Frånstedt hur en propert klädd kvinna i 40-45-års åldern, iförd tweedkappa, och som presenterade sig med namnet "Barbro" sökte upp honom. Under två möten beskrev hon för Frånstedt en hemlig organisation som bestod av två spaningsgrupper som ska ha haft någon form av kontakt med IB, Informationsbyrån.
... Kvinnan berättade för Olof Frånstedt att hon ledde en grupp spanare som utrustade med walkie-talkier eller radio och kameror. De spanade på vad hon beskrev som "extremister" på vänsterkanten men också nazister. Gruppen registrerade vem eller vilka deras spaningsobjekt mötte och vad de gjorde.
... Spanarna bestod, enligt vad "Barbro" berättade för Frånstedt, främst av ungdomar som till största delen rekryterats från en frivillig försvars-organisation. Den fanns då och existerar fortfarande och heter Frivilliga radioorganisation, FRO. "Barbro" uppgav själv att hon tillhörde föreningen och ledde en spaningsgrupp som opererade i centrala Stockholm. Hennes man som också tillhörde FRO ledde en likadan grupp som var verksam i västra delen av Stockholm.

Förre IB-agenten Donald Forsbergs Barbro:
... Förre IB-agenten Donald Forsberg mötte två personer med walkie-talkies i Stockholms city fredagen den 28 februari 1986. Han kände igen dem som medlemmar ur Stay-behind som i fredstid övade samband tillsammans med Barbrogruppen och FMN, Föräldrar Mot Narkotika. Enligt Forsberg var Barbro en karismatisk kvinna med en organisation som "var en resurs inom totalförsvaret".


Möjliga kommunikationsvägar




Block, Eskil
F d IB-agent vid mordet chef för FOA

Busk, Gunnar
Affärsbekant med Agne Klering och medlem i FTI

Demokratisk Allians
Högerextrem organisation som hade kontakt med CIA

Demokratisk Aktion
Ordnade årliga anti-Palme-konferenser 1976-85

EAP
Bedrev extrema hatkampanjer mot Olof Palme

Eiken, Odd
VD på Timbro, gifte sig efter mordet med Ingrid Klering

Ek, Åke J
Nazist, lärare i psykologi på polishögskolan, bedrev spaning på politiker

Eskilsson, Sture
VD på Timbro och kassör i Medborgarrättsrörelsen

FMN
Föräldrasamverkan mot narkotika, övade radiosamband med Stay-behind och Barbro

Forsberg, Donald
F d IB-agent anställd på Säpo och bekant med Mårten Palme

FRA
Försvarets Radioanstalt, samverkar med NSA

FRO
Frivilliga radioorganisationen, del av totalförsvaret

Frånstedt, Olof
Chef för Säpos kontraspionage

Föreningen Teknisk Information, FTI
Förening som brukade mötas hos Sagnells, Barbro redaktör för medlemstidningen

GBU
Efterträdde IB

Grupp Barbro
Hemlig olaglig kår som spionerade på folk

Gunnarsson, Viktor
Häktad för mordet på Olof Palme

Hahne, Lennart
Advokat och EAP-are

von Hofsten, Hans
Örlogskapten som var stark motståndare till Olof Palme

Klering, Ingrid
Mårten Palmes flickvän och bekant med Gunnar Busk

Larsson, Anders
Ledare för Demokratisk Allians, varnade för mordet veckan innan, kände till Åke Ek och Barbro

Lingärde, Ulf
Verkade inom hemliga tjänster och har författat ett PM om mordet

Medborgarrättsrörelsen
Startad av ex-nazisten Gustaf Petrén

Petrén, Gustaf
Stoppad av Olof Palme när han ville bli Justitieombudsman

Rudberg, Per
Amiral, medlem i Medborgarrättsrörelsen

Sagnell, Barbro
Arbetat på FRA, medlem i FRO och troligen ledare för grupp Barbro

Sagnell, Rune
medlem i FRO, Barbros man

Siemens-Elema
Barbro hade en relativt hög ställning på Siemens-Elema

Stay-behind
Hemlig organisation bildad på initiativ av CIA att verka i Sverige

Ståhl, Bo
Fick information att Säpo skulle skjuta Palme, tipsade Anders Larsson

Timbro
Nyliberal propagandaorganisation och hemlig underrättelseorganisation, Palmes främsta politiska motståndare

Vinge, Per-Gunnar
Fick avgå som Säpochef sedan det kommit fram att han inte litade på Olof Palme


En intressant historik

-88 Sven Palme VD på Thule
-24 Tronds far, Karl-Johan af Geijerstam, organisationschef i livförsäkringsbolaget Thule
-32 Gunnar Palme VD på Thule
-32 Sven Palme styrelseordf Thule
-46 Barbro gifte sig med Trond af Geijerstam
-47 Alvar Lindencrona VD på Thule
-50 Rune, Barbro m fl FRO studiebesök Stavsnäs kustradiostation
-53 Rune KTH, ing Sv radio ab
-55 Rune servicech där
-58 Sven af Geijerstam, konsultativt statsråd i regeringen med ansvar för bygget av Riksbunkern i Bergslagen
-60 SM5BAG Barbro af Geijerstam FRO möter regementschefen vid I20, Åke Söderbom
-61 Rune Elektronisk serviceteknik art i fackpress
~62 Barbrogruppen bildas kring Barbro
-63 Barbro af Geijerstam Radiotelegr:st Katarinavägen 2 (FRA?)
-63 Rune Sagnell Bragevägen 30 Djursholm
-63 Barbro och Rune Sagnell gifte sig
-63 Rune tekn o kommersiell ch Radiola ab
-64 Rune verkst dir ARS radio- o TV-service ab
-64 Rune Transistorserviceteknik art i fackpress
-64 Föreningen Teknisk Information (FTI) bildas
-66 Rune innehavare Firma KURS-Rune Sagnell
-71 Artikel om Barbrogruppen i Sydsvenska Dagbladet
-71 Åke Ortmarks bok 'Maktens redskap' bl a om Barbrogruppen
~72 Barbro Sagnell "har en ganska hög position" på Siemens-Elema
-72 Gunnar Busk föredrag i SAF-huset, Föreningen Teknisk Information
-74 Rune Sagnell håller i Teknisk Informations möte vid 10-års jubileet
-74 Sagnells villa på Stora Essingen, en "informationsverkstad", används som redaktionslokal av Teknisk Information
-75 En Barbro besöker Olof Frånstedt på Säpo, med stöd av kommendörkapten Wikland, operativ chef på GBU
-85 FTI årsmötet hålls på Siemens-Elema
-86 Olof Palme mördas bland medlemmar i Barbrogruppen utanför Thulehuset på Sveavägen


"Barbro" till Olof Frånstedt efter mordet på Palme:

"Säkerhetspolisen var misstänkta för att jaga folk och det kan mycket väl ha varit mina människor eller jag själv som har gjort det här, dom här spaningarna på folk, och dom kan ha varit där i närheten".  


Barbro Sagnell och hennes spaningsgrupper existerade självklart inte i ett vakuum. De var allt annat än isolerade. Från början tyckte jag att det verkade otroligt att en extrem anti-socialist som hon skulle kunnat ha verkat inom IB, som Olof Frånstedt antydde, men Åke Ortmark är av samma åsikt. Han tror att om han haft mer tid på sig inför arbetet med 'Maktens redskap' så hade han redan 1971 avslöjat IB:s existens.

Förklaringen till att Barbro kunde verka inom IB är enkel, hon visste förstås knappast någonting om IB på den tiden, utan hade kontakt med militär underrättelsepersonal som hon visste verkade inom FRA och som hon absolut inte associerade med SAP.

Barbro Sagnell var av allt att döma en karismatisk kvinna som hade god hand med radiokunniga ungdomar inom FRO. Det var hennes uppgift att basa över dem men hon hade förstås en ledning med alla de resurser som behövdes. Att grupp Barbro framstår som amatörmässiga stollar var ju en tillgång, för vem kunde ta dessa på allvar? Ändå handlade det om avancerat spioneri och om samordning av radiotrafik i stadsmiljö.

Den som kallas Barbros andreman är förstås intressant här, för det var nog mannen som styrde och som hade resurserna.
 


Jag tror att andremannen var reservlöjtnanten och civilekonomen Jan Östberg, vars företag Rationell Planering AB köpte Vallagård åt IB och FRA. Jan Östberg var Hans Holmérs chef på RPS under 60-talet och det var Holmér som övertog hans arbete som byråchef när han slutade där.

söndag 13 augusti 2017

38. Den nya kriminaliteten

Förr föddes människor fria. Det var inte ett brott att jaga, fiska eller röja mark för att odla. Idag finns bara pengar och en apparat som producerar varor och tjänster. För att personer ska få laglig tillgång till varor eller tjänster måste pengar transfereras. Först till den person som ska få tillgång till något och sedan till den person som levererar varan eller tjänsten. 

Utan luft kan man inte andas och utan pengar är det också svårt att leva nuförtiden. Den som föds i dagens värld av penningtransaktioner, föds i en värld med marginaler eller i en värld utan marginaler. För vissa är kriminalitet den enda uppenbara möjligheten att transferera.

Häromdagen mötte jag två grabbar, 15 till 20 år gamla och jag upptäckte att något var fel. Den äldre grabben såg ut för att ha ont och den andra verkade helt likgiltig för det. Det var en vardaglig händelse och jag undrade egentligen bara vad de kunde ha varit med om. Han som grinade illa såg städad och vänlig ut, medan den andra såg mer ut som en gangster och gick aningen snett bakom. De hörde helt enkelt inte ihop. Några minuter senare, på en avskild plats i en park, såg jag en apparat ligga och blinka i det höga gräset. Det var en fjärrkontroll till en drönare. 





Plötsligt förstod jag sammanhanget. Den äldre hade stått och manövrerat en drönare när den andre hade kommit förbi. Antagligen hade han blivit nedsparkad och rånad. På fjärrkontrollen fanns en hållare för en smartphone som drönaren sänt bilderna till, men mobilen saknades. För att inte bli ihjälsparkad hade rånoffret kanske sagt att han hade pengar och bankomatkort hemma och så hade de börjat gå den väg där jag hade mött dem. Jag ringde polisen och jag tror att jag lyckades övertyga dem att skicka bilar för att leta upp paret.

Jag har ett flertal gånger sett denna totala empatilöshet på nära håll. Det är bara pengar som gäller idag, får alla lära sig från barnsben. Vissa barn drar slutsatsen att ingen kommer att ge dem dessa pengar utan att de kommer att behöva ta dem om de vill ha dem. En inte helt omedveten effekt av den nya amerikanska gangster-liberalismen. Hellre en urartad kriminell underklass än en moraliskt stark underklass som organiserar sig för att överleva. Och hellre ökad kriminalitet än minskad tillväxt.

Jag har börjat lägga märke till avvikelser från det normala runt mig. Jag upplevde detsamma inför Barack Obamas besök i Stockholm 2013 och jag skrev då om det i mitt allra första blogginlägg. När jag är ute med hundarna ser jag ibland karavaner av moderna bilar där det inte brukar vara den sortens trafik. Och jag känner mig observerad. 

Idag mötte jag en flicka med en liten hund. När hon såg mig tycktes hon överraskad och vände tvärt. Ett kvarter bort mötte jag henne igen och hon såg igen lika överraskad ut. En bit bort stod en grabb i 18-årsåldern och min instinkt sa mig att de hörde ihop. Han hade en mörk uppsyn och jag skulle bli glatt överraskad om han visade sig vara icke-kriminell. Flickan med hunden och grabben tycktes inte känna varandra utan hon gick bara förbi honom utan att han ens tittade upp. Men när jag senare vände mig om såg jag att de gick tillsammans med bestämda steg mot en parkerad bil.

På Flashback har jag skrivit om en ganska högt uppsatt person som jag mycket starkt misstänker var delaktig i mordet på Olof Palme. Förra hösten stod en person som liknade en anhörig till denna person utanför vår lägenhetsdörr med ett basebollträ. (Jag öppnade inte). Och den 28 februari i år bildade denna person ett företag tillsammans med sina söner.

Kriminella pengar är svarta pengar och kan inte användas helt fritt. Man kan köpa mat och mindre dyra kapitalvaror. Man kan inte köpa en bostadsrätt, men väl en hyresrätt. Marknaden för svarta hyreskontrakt dominerar idag i storstäder. En lägenhet kan kosta ett miljonbelopp, pengar som nästan bara kriminella kan betala.

Vad som inte verkar ha utretts ordentligt är hur svarta hyreskontrakt betalar svart arbetskraft vid stambyte/renovering. Hyresvärden köper osanna fakturor från målvakter som visar att allt gått rätt till, men betalar i själva verket med svarta pengar för svarta arbeten. När målvakten ska redovisa skatt och avgifter finns ingen bokföring och målvakten lever på okänd ort med svarta pengar. 

Så förvandlar hyresvärden en vit utgift för höja en fastighets värde, till vita pengar (vid försäljningen) och till svarta pengar (pengar som låtsasbetalats till målvakten). För de svarta pengarna kan de köpa småsaker och kriminella varor och tjänster. Eller donera till religiösa samfund som inte redovisar? Eller så kan de svarta pengarna finansiera organiserad brottslighet som olaglig underrättelsetjänst.

De kriminella tar över städerna och tvingar vanliga hederliga familjer allt längre bort från sina arbeten.

Greedy is good! Det nyliberala mantrat. Desto rikare de rika blir, desto större välstånd för dem som livnär sig på hederligt arbete. Den som gapar efter mycket förlorar ofta hela stycket, säger ett gammalt hederligt ordspråk, som säkert ligger betydligt närmare sanningen.

För att få ett arbete idag måste man vara ung, utbildad och "extra tjänstvillig". Och helst se bra ut. De som inte passar in får söka egna lösningar. Arbetskraften är boskap som måste ha ett existensberättigande. Det kapitalistiska systemet tar inget socialt ansvar, allt utom största möjliga vinst är oväsentligt.




Flyktingar undan USA:s olika krig i Mellanöstern (nej USA deltar inte med soldater i krigen, men de odlar krigen) och afrikaner som inbillar sig att pengar betyder allt och att Europa är paradiset, försöker komma över Medelhavet. De har sparat och lånat pengar för att kunna göra resan, pengar som satsas på obrukbara flytvästar och transport i sjöodugliga fartyg. Under vidriga förhållanden. Allt färre flyktingar kommer till Europa, men allt fler dör under resan:


En stor förklaring till detta är de flesta i fjol korsade Medelhavet på vad som kallas den östliga rutten, från Turkiet till Grekland. Den vägen stängdes i mars i fjol genom ett avtal mellan EU och Turkiet. 
De allra flesta som korsar havet i dag kommer ifrån afrikanska länder söder om Saharaöknen, även om många olika nationaliteter förekommer.
Drivna av desperation väljer de flesta av dem i dag att korsa havet via Nordafrika, en längre och farligare väg över havets meterhöga vågor. Av dem som överlever över havet vittnar många också om hemska öden under resan genom Afrika. Misshandel, tortyr, våldtäkter och modernt slaveri beskrivs av hjälparbetare som regel snarare än undantag. 
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/2-000-doda-pa-medelhavet-i-ar
Människor dränks för att öka vinsten - varför färdas hela vägen och kanske få fartyget beslagtaget, när flyktingarna kan dumpas och fartyget kan vända åter för en ny och lönande resa? Pengar betyder allt!

måndag 9 januari 2017

37. Reconstruction of the assassination of the Swedish Prime Minister Olof Palme

This video is captured from a simulation with the program StreetSim 1.1. By backtracking from known positions at the time of the murder I have tried to make statements from known witnesses to cooperate, with for me some very interesting results.




onsdag 16 november 2016

36. Christer Pettersson (1)

Gert Fyllking i Expressen 28 februari 2006:
Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Alla hade gått och lagt sig. Mörkret härskade i den Petterssonska lägenheten på Östervägen i Solna. Alla sov. Nästan. Lille Christer var vaken. Farbror Knut, som var på tillfälligt besök, sov på en madrass på golvet. Under madrassen hade farbror Knut placerat sina byxor i press. I bakfickan låg hans plånbok. I den fanns det pengar. Pengar som lille Christer ville ha. Som han skulle ta. Så snart farbror Knut sov djupt. Lille Christer var åtta år.

Solen sken över skolgården vid Hagalunds folkskola. En polisbil körde in på den tomma skolgården. Stannade. Kriminalkommissarie Massa Linds mäktiga gestalt uppenbarade sig när bildörren öppnades. Från andra sidan klev en polissyster ut. Rättade till dräktkjolen med handen och slog följe med kriminalkommissarien. Det var dags för ett gripande. Det var lektionstid och folktomt. En skolvaktmästare hastade dem till mötes. Pekade och gestikulerade. Den lilla trion med vaktmästaren i täten gick med bestämda steg mot slöjdsalen. Vaktmästaren öppnade dörren till salen och kriminalkommissarie Massa Lind stegade fram till en hyvelbänk och sa till pojken som stod där i färd med att förfärdiga en adventsljusstake: Hej! Jag heter Massa Lind och tänkte ta med dig till polisstationen. Pojken sa ingenting, nickade bara när polissystern tog honom vid handen och ledde ut honom till den väntande polisbilen som stod och blänkte i solen på skolgården. Pojken hette Christer Pettersson och var tio år.
Solna hade fått sin första sporthall. Inklusive badhus med 25-metersbassäng och Christer hade funnit ett sätt att dryga ut veckopengen. Genom att stjäla plånböcker. Tricket var enkelt. Han väntade ut sitt offer, som valt en hytt i stället för ett skåp att byta om i samt att förvara sina kläder i, upphängda på en krok. Så fort offret låst hyttdörren och försvunnit in i tvagningsrummet och bastuavdelningen skred Christer till verket. Såg sig om och försäkrade sig om att kusten var klar. Han var en lång men smal pojke och tog sig under, om än med viss möda, utrymmet mellan dörrens underdel samt golvet. Systematiskt sökte han igenom offrets fickor. Tog plånboken, i vissa fall även nyckelknippan, stoppade ner bytet i badbyxorna och ålade sig ut igen. Lätt som en plätt. Cash is king. Han låste upp sitt skåp och gömde tjyvgodset till dess det var dags att gå hem. Gång på gång. Samma brottsplats. Nya offer.
Christer hade inga eller få vänner vunna genom kamratskap och med lust att leka tillsammans. Ingen ville helt enkelt vara med honom. Han var elak och dryg. När gänget samlades på den vanliga platsen utanför affären på Östervägen fick han inte vara med. När man spelade fotboll i parken tvärs över gatan fick han inte vara med. Men han hade kommit på att det gick att köpa sig till, om inte kompisar, så åtminstone deras tid. Medan vi räknade veckopengen i två blanka enkronor slet han helt sonika upp en knölig 50-lapp och bjöd laget runt på sockervadd och åkturer på barnensdagtivolit bakom Stråket och Wivells konditori.
Christer hade sin tjyvgömma bakom huset. Nedgrävt under en sten vid en buske låg plånböckerna. Det var dit kriminalinspektör Massa Lindh, polissystern och Christer Pettersson åkte efter ett inledande förhör på polisstationen.
Många år senare besökte jag och Christer platsen. Med stor inlevelse berättade han om sitt kluriga gömställe. "Man var inte så dum egentligen", sa han, "bra ställe, va?" Och det var det. Alla ställen som man gömmer saker på som ingen upptäcker är bra, sa jag. Christer blev skickad till Skåne. Fick bo på bondgård och lära sig drängsysslor, som han trivdes med. Det var med värme han pratade om tiden i exil. Barndomen på landet och somrarna när solen alltid skiner. "Du mognar sent", sa Christers pappa till honom. "Gör jag", svarade Christer. Han bodde hemma igen efter en tid på ungdomsanstalt. Hade olovandes tagit familjens Studebaker och kört norrut. Utan körkort i full fart. Halt och eländigt. Fick brottarsladd och voltade. Varv efter varv. Studebakern blev till mos men Christer klarade sig, som alltid, utan värre men än ett par blåmärken. För att få ordning på det hela visavi försäkringsbolaget var pappan tvungen att anmäla sonen för stöld.

Mamman hade ambitioner med sin Christer och hade placerat honom i realskola. Wasa Real vid Odenplan i Stockholm. Han fogade sig i sitt öde och tog spårvagnen från Råsundavägen varje morgon. Eftersom han inte hade några vänner begav han sig alltid på promenad varje lunchrast. Centralstationen var hans mål. Han blandade sig med slöddret och ledighetskommittén och tyckte allt var spännande. Skaffade sig kontakter och fick gå ärenden. Mellan Centralen och Odenplan ligger Norra Bantorget. Där låg en kiosk som sålde allehanda godis, tidningar och tobak. Där var även den undre världens hälerikontor. Adresser och varor bytte ägare och affärer gjordes upp. Christer gick i storfräsarnas fotspår. Han var imponerad. Han var påläggskalv.
Åren gick. Vändorna på anstalt blev fler och oftare. Långholmen, Österåker och Kumla. Hans flitiga umgänge med domare, åklagare, poliser och försvarsadvokater förfinade och slipade hans möjligheter att komma undan när han stod inför skranket. Han var ytterst läraktig och en skådespelartalang av rang. En av hans teaterlärare vid Kalle Flygares teaterskola ansåg honom kapabel att bli vår nästa stora, "Den nya Edvin Adolphsson". Det blev allt svårare att få Christer fälld. Han ångade på längs den inslagna, kriminella vägen. Han var knarkkurir åt Sigge Cedergren, livvakt och tjuv. Han hade slagit ihjäl i vredesmod och stuckit ner en man med bajonett på Kungsgatan. Man var rädd för Christer Pettersson. Han hade fått sin revansch, "vill dom inte vara mina vänner så ska dom i alla fall vara rädda för mig". Brott följde på brott. Han själv konstaterade lakoniskt att: "ett brott jag inte dömts för har jag heller inte begått".
I över femton år umgicks jag mer eller mindre regelbundet med Pettersson. Vi fikade, åt luncher och tog promenader. Vi firade jul tillsammans med mina barn och nyår tillsammans med min dåvarande flickvän. Vi åkte till min sommarstuga, drack sprit och spelade kort. Jag vann oftast. Vi spelade alltid om pengar, annars var det inte lönt att spela alls, menade han. Chicago. Ett spel för män. En tia per parti. Vi hade ätit lunch på Zum Franziskaner på Skeppsbron. Vi åt ofta lunch där. Jag tog alltid strömming med potatismos men inte Christer. Han hatade fisk. Åt inte särskilt mycket grönsaker heller. Kostcirkeln var inte hans grej. Vi pratade ditt och datt.
Jag hade suttit i samtal med Palmegruppen i en bil några dagar tidigare. Vi åkte sträckan Stockholm - Södertälje - Stockholm. Dom hade många frågor och jag ganska få svar. Ett och annat hade jag ju snappat upp men knappast något av avgörande intresse. Det gällde flyktvägar och mordvapen och motiv. Jag berättade för Christer om resan och frågade: "Vad tror du?" "Tror", sa han, "jag vet". Jag betalade och vi gick till bilen som stod felparkerad och med en P-bot utanför restaurangen. Min hund Konrad satt i baksätet och undrade förmodligen om det inte var dags för promenad snart. Jag frågade Christer om han hade tid att hänga med ut till Lill-janskogen. Vi for i väg. En cigg på maten. Jag rökte. Christer rökte. Konrad flämtade. Vi gick upp mot Fiskartorpet och den gamla hoppbacken. Konrad tog täten med nosen mot backen. Sen stack han! Att få tillbaka honom genom att ropa var lönlöst. Han kom alltid tillbaka när han spårat klart. Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken.
Hur menar du "jag vet", frågade jag. "Vad tror du", frågade Christer. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Såg ut över hoppbacken och tänkte: hur vågar dom hoppa egentligen? Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Nu är han död. Mannen som mördade Olof Palme på öppen gata i Stockholm för 20 år sedan. Han sköt och lämnade platsen. Sprang uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan, vek av till vänster och stod och tryckte på Johannes kyrkogård medan de två polisbilarna körde på tjutande däck mot mordplatsen. Tog sig ner till Sigges lägenhet på Tegnergatan, dumpade revolver och skyndade vidare mot Centralen där han tog pendeln hem till Rotebro.
Efter år av fel fick polisen slutligen tag på honom. Han dömdes för mordet i tingsrätten. Men friades i hovrätten. Ett gruvligt misstag hade begåtts av en glappkäftad polis vid konfrontationen och Lisbet Palmes vittnesmål tvangs att strykas. Det som var det mest avgörande för hela rättegången och utfallet. Utpekandet! "Det var han, nummer 8, som var på mordplatsen. Det var han, nummer 8, som sköt min man." Man tvangs släppa mördaren. Statsminister Olof Palmes mördare. Mitt råd till den så kallade Palmegruppen är: "lägg av nu." Nu är till och med mördaren död. Han dog på Karolinska sjukhuset utav en stor blödning i hjärnan efter att ha spräckt skallen vid ett av många besök på alkoholkliniken vid S:t Görans sjukhus.
Platsen där Pettersson hittades medvetslös

Aftonbladet 9 januari 2016, Eric Tagesson:
– Han var en kommandosoldat, säger en lumparkompis. 
– Han skulle platsa i amerikanska marinkåren utan vidare. 
Christer Pettersson blir uttagen till en underbefäls-utbildning. Men också i lumpen ställer hans humörs-svängningar till det. 
– Han blev svart i ögonen, och som ett åskmoln, berättar en annan lumparkompis. 
Under en övning vägrar Christer Pettersson att ta på sig sin regnrock, men befälet tvingar honom. 
– Han säger att han behöver tala med befälet, och uppenbarligen hotar han befälet ganska rejält. 
– När vi går hem vågar befälet inte komma närmare gruppen än 40 meter, så rädd var han, säger en lumparkompis. 

Efter en tid med hot, lögner och stölder skickas han hem från militärtjänstgöringen. Men inte alla har förståelse för beslutet. Enligt lumparkompisarna sa ett högt befäl: 
Det är konstigt. Det finns ungefär tusen rekryter här, men det fanns bara en enda riktig soldat – och honom skickade man hem.

http://www.expressen.se/nyheter/vem-var-egentligen-christer-pettersson/

Christer Pettersson började besöka klubben Oxen ganska sent, första gången i december 1985 och sista gången i februari 1986. Det var klubbens ägare Paul Molander som ville ha honom på klubben ifall det skulle bli något bråk. Men enligt klubbmedlemmarna syntes han bara där då och då, stannade aldrig längre än någon halvtimme per gång och satt då för sig själv utan att umgås med andra.

Det var Harri Miekkalinna som presenterade Pettersson för Sigge Cedergren. Miekkalinna lärde känna Pettersson i början på 70-talet när han själv satt i fängelse för ett rån och Petterson för det s.k. Bajonettmordet. 

Harri Miekkalinna
Runt 1983 dök Pettersson upp hemma hos Miekkalinna och strax därefter så tog Tingström kontakt med Miekkalinna, som då arbetade på tidningen Etc. Tingström ville då att Etc skulle göra ett reportage om det s.k. Brevbombs-målet. Efter detta berättade Pettersson för Miekkalinna att han kände Tingström och fungerade som någon sorts beskyddare åt honom. Tingström, Pettersson och Miekkalinna började umgås regelbundet. Miekkalinna besökte regelbundet Pettersson och Tingström i Tingströms villa på Ingarö.

På tomten på Ingarö fanns ett märkligt uthus med kodlås. Inuti uthuset fanns en saxhiss med vilken man kunde komma ned i ett underjordiskt utrymme på c:a 50 kvadratmeter. En kvinnlig bekant till mig hamnade en gång på en efterfest hos Tingströms och blev då visad det underjordiska rummet. Utrymmet var en gigantisk garderob med hundratals kostymer upphängda på galgar. Min bekant, som varit skådespelerska, tyckte att det liknade en garderob för teater-rekvisita.

Efter att Tingström häktats fortsatte Petterson och Miekkalinna att umgås och de träffades några få gånger hemma hos Cedergren. Enligt Miekkalinna så dyrkade Pettersson Hitler, hatade Olof Palme och hade en låg uppfattning om judar.

Vid ett tillfälle våren 1986 ville Miekkalinna ha Petterssons hjälp med att skrämma/misshandla Roger Östlund, som Miekkalinna misstänkte hade tagit en kamera och en bandspelare från hans lägenhet. Miekkalinna köpte ett kvarter brännvin och åkte med två bekanta, Kicki och Kjell Norlin, till Petterssons lägenhet i Sollentuna.

När de kom fram gav Miekkalinna flaskan till Pettersson som hällde upp lite brännvin i ett snappsglas och bad Miekkalinna att lösa upp amfetamin i brännvinet. Sedan ställde Pettersson snapsglaset med sprit och amfetamin i kylskåpet. De såg då att kylskåpet var alldeles tomt, sånär som på en yxa som låg i facket på kylskåpets dörr. Ute i tamburen fanns ytterligare en yxa, en klyvyxa, på golvet och två yxor låg på hatthyllan. När Pettersson och Miekkalinna åkte iväg för att "snacka" med Östlund stoppade Pettersson på sig en av yxorna i tamburen.

De trängde sig in i lägenheten där Östlund befann sig och tvingade ner honom på golvet. Pettersson stod bredvid beredd att puckla på Östlund. Miekkalinna pekade på Östlund och sa "Du är en kamrattjuv, Roger, förklara dig". Stående på knä vädjade Östlund om nåd "slå mig inte, slå mig inte, utan låt mig först förklara".

Det blev ingen misshandel. Östlund skyllde på en Kujtim Berisa (en alban som i unga år kommit till Sverige med sin far) samma person som utgjorde något skäl till att Pettersson började besöka klubb Oxen i december 1985. Berisa skulle ha hotat ägaren till Oxen, Paul Molander, och tvingat honom att betala tillbaka pengar han förlorat på Oxens spelautomater. Berisa misstänktes också ligga bakom ett rån på Oxen, när Östlund rånade Oxens kassörska under knivhot.

Pettersson och Molander utanför Sigge Cedergrens port 1985

Pettersson skulle på uppdrag av Molander vakta klubben då Berisa ansågs vara beväpnad och farlig. Men besökare på Oxen såg honom bara någon gång ibland komma in på klubben, sätta sig för sig själv utan att prata med någon och sedan gå igen efter 20-30 minuter. Ingen tycks någonsin sett Pettersson spela, inte ens när han följde med någon till Solvalla. 

De personer som följde med Miekkalinna till Pettersson förstod aldrig var syftet var med besöket hos honom. De blev lämnade kvar i Petterssons lägenhet för att studera tidningsurklipp på väggarna. Under hela besöket diskuterades hur lik "fantombilden" Pettersson var, vars bild som fanns i lägenheten. Pettersson hade också en inramad bild av Olof Palme där.



torsdag 1 september 2016

35. Komplotten mot Olof Palme (2)

Det finns tre typer av hypoteser kring mordet på Olof Palme: tillfällighetsmördaren (tm), aktionsgruppen (ag) och konspirationen (ko).

Enligt tm-hypotesen råkade en beväpnad person få syn på Olof Palme, följde honom, sköt honom och försvann. För Christer Pettersson finns hypotesen att han råkade skjuta Olof Palme istället för Sigge Cedergren, hans langare, och dessutom hypotesen att han ville hämnas bombmannen LT. 

Christer Pettersson i mörk täckjacka
Hypotesen att Palmehataren Stig Engström råkade komma ut beväpnad från Skandiaentrén, få syn på paret Palme och strax därefter mördade Olof Palme är intressant på så sätt att den helt förklarar sambandet mellan Stig Engströms entré på Sveavägen och mordet. Sannolikheten att han skulle ha befunnit sig där oberoende av mordet är mycket liten. 

Nidbilder ritade av Stig Engström
Tm-hypotesen bortser bl.a. från ett samband mellan wt-observationerna och mordet, från ett samband mellan ryktena om ett förestående mord och själva mordet och från ryktet om Holmérs mystiska närvaro i City och på mordplatsen.

Hypoteser om en aktionsgrupp som agerade på egen hand kräver att en mystisk ej bekräftad övning pågick på Sveavägen denna kväll och att Olof Palme av en slump råkade hamna mitt i övningen. Detta skulle kunna förklara Holmérs och vissa polisers eventuella närvaro och många av wt-männen. Men att Palme råkade befinna sig där samtidigt med en kuppförsvarsövning, samtidigt med att Föräldraföreningen Mot Narkotika och andra knarkspanare visade intresse såväl för Gamla Stan, för området kring Grand och området kring Tunnelgatan, samtidigt som Stig Engström råkade kliva ut ungefär då paret passerade - är ingenting som jag tror på utan vidare. 

Den typiska aktionsgruppen agerar också mer diskret eftersom de måste räkna med att de annars kan bli uppmärksammade på förhand. Inför mordet på Olof Palme fanns mängder av varningssignaler som hamnade hos Säpo och mörklades. Tips om personer som blivit tillfrågade att mörda Palme. Tips om personer som öppet uppförde sig märkligt utanför Palmes bostad. Tips om ett nära förestående mord. Etc. 

Mycket tyder på att mordet var noggrant planerat och att aktörerna minst av allt verkade i en fientlig miljö. Snarare var de utvalda och inbjudna av krafter inom en korrumperad statsapparat. Ett verkligt långkok som förberetts i åratal av Olof Palmes fiender över hela världen! Allt vad som hände på Sveavägen denna kväll kan ha varit ett noggrant planerat spektakel.

Platsen för mordet sedd inifrån butiken Dekorima
Kollektiv tystnad är ett normaltillstånd. Ingen rör de grundbultar som ska upprätthålla jämvikten i samhället, utom dom som vill rubba jämvikten för att rasera något. 

Att militära och polisiära delar av statsmakten inte är informativa vet alla - när de uttalar sig om något finns alltid en desinformativ baktanke. För den ekonomiska makten gäller ungefär detsamma, eftersom att skydda sina intressen är nummer ett. Den politiska makten är det tredje benet i samhälls-tripoden: om politikerna slutar att samverka med de andra makterna så kollapsar det demokratiska samhället. 

Politikernas svåra uppgift är att i grunden behaga den militära och ekonomiska makten och samtidigt utlova ett välstånd som tilltalar väljarna.

Sedan tillkommer förhållanden till främmande makt, särskilt dominanta främmande makter vilka i allra högsta grad påverkar lokal jämvikt.

NATO / Stay Behind
Ingvar Carlsson är pragmatiker och det ser nästan ut som att han trodde att NATO låg bakom mordet och därför skyndade sig att kapitulera. Men det är känt att han hade andra åsikter i olika frågor än vad Palme hade och när han blev statsminister var det förstås hans egna åsikter som vägledde honom. Och han kunde inte gärna ha avböjt en inbjudan från Washington.

Kungen kastar pil med högerextremister på Fryshuset
Vad är höger och vad är vänster? Det handlar ju inte om någon abstrakt värderelativism. Mänskligheten är synnerligen heterogen från ett ekonomisk perspektiv. En stor andel hankar sig fram dag för dag medan några relativt få tillsammans äger all mark och övrig egendom på planeten. Vänster är ett fokus på de undre skikten och deras behov, medan höger är ett fokus på de övre skikten och deras behov. Vänstern vill ena de många egendomslösa till en maktfaktor, medan högern vill verka för att stärka ägarnas makt. 

Sedan mycket långt tillbaka i tiden har denna uppdelning funnits och den har format den värld vi lever i. De övre skikten danar världen efter sina behov: väljer vad de vill lyfta fram och vad de vill rensa bort. All utveckling har utformats enligt deras behov. Uppenbarligen är vänsterns strävanden att ena de undre skikten en latent risk för ägarskikten. Ur ägarperspektiv är samhällets undre skikt främst en mer eller mindre användbar resurs som måste hållas under kontrollerade former.


I denna krassa värld verkar vänsterextremister för att ena en armé som ska störta de rika och bygga upp något annat än den värld som dessa har format - och högerextremister, vars maktbas är att tjäna härskarmaktens intressen - om än med förljugen retorik som ska tilltala missnöjda människomassor.

När högerextremister så används för att omdana en samhällsutveckling, från en oönskad ideologisk riktning till en önskad ideologisk riktning, så mörkläggs skeendet för det stora flertalet. Så kan vi förklara mordet på Olof Palme och den mörkläggning vi tycker oss märka. Arbetarrörelsen är idag krossad och SAP en skugga av sitt förflutna. Helt enligt de svenska och internationella ägarskiktens önskan.

Palme stod i vägen, men bara i kraft av att har var en demokratiskt vald socialdemokratisk ledare. En man, i stort sett ensam, mot en global, organiserad militärekonomisk offensiv. 


Efter mordet på Olof Palme kan man inte längre tro på ständiga framsteg genom sociala reformer. Man kan möjligen tro på en dräglig tillvaro trots bristen på socialt engagemang hos de som styr och dominerar. Och den omvälvningen var det egentliga målet för operationen. 

Det var förutbestämt att den välfärd som skapades i Europa efter kriget skulle raseras när den inte längre behövdes i kampen mot kommunismen. Titta på USA och föreställ dig en budgetversion - så blickar du sannolikt in i Europas framtid, där man får dö av cancer om man inte har råd med behandlingen, där fattigdomen blir kriminaliserad genom att ungdomar uppfostras med ideologin att pengar betyder allt.

Det fanns ett stort symboliskt motiv bakom mordet på Olof Palme. Den europeiska arbetarrörelsen och välfärden stod på tur för att föras till slaktbänken.



lördag 30 april 2016

34. Barbro igen

SYDSVENSKA DAGBLADET SNÄLLPOSTEN Lördagen den 11 september 1971:
Vårt mål är ett rent och obefläckat Sverige. På fredagen fick Sydsvenska Dagbladet kontakt med en nyckelfigur i den organisation, som i många år matat säkerhetspolisen med upplysningar på personer, som av olika anledningar kunnat bedömas som säkerhetsrisker. Mannen har i 5 år varit gruppledare i Malmö, men hoppade av natten till lördagen och gick under jorden i annat land. Han upplyser att han stått under kommando av högkvarteret i Stockholm, där en kvinna med namn "Barbro" utövar högsta chefskapet omgiven av ett par pålitliga män. Rörelsen är spridd över hela landet och målsättningen är att bekämpa allt "sjukligt" som hotar rikets säkerhet; narkotikahandeln, sexklubbarna, spelhålorna och politiskt spel bakom kulisserna. Säpo är för svagt och de svenska myndigheterna för godtrogna, hävdar agentledaren i Malmö, som säger sig vara övertygad om att organisationen gör en samhällsbevarande insats. 
I dagarna har Åke Ortmark upplyst SDS, att han i sin snart utkommande maktbok, som bl a behandlar människojakt i Sverige, kommer att avslöja existensen av en beväpnad agentorganisation som tagit sig rätten att gå Säpos ärenden. Säpo har bestämt förnekat att något fast samarbete förekommer med någon rörelse av något slag. Säpoledningen tvår sina händer: det existerar inget organisatoriskt, fortlöpande samarbete med politiskt inriktade grupper, därtill beväpnade. 
TV-mannen och maktboksförfattaren Ortmark vidhåller i upprepade samtal, att "Grupp Barbro" existerar - låt vara utan Säpos goda minne - och han har själv stått i direktkontakt med gruppen. Det är dock angeläget att påpeka att Säpo under alla förhållanden kraftigt måste ta avstånd från rörelsen, som till och med kan riskera åtal för illegal kårverksamhet. 
En slätkammad man i restaurangbranschen, strax under de 40 åren, har i fem år fungerat som organisationens ledare i Malmö. Nu vill han hoppa av, skrämd av de senaste dagarnas avslöjanden.

- Dom vi bevakar kan komma i panik.

- Fruktansvärda saker har hänt flera av rörelsens medlemmar på senaste tiden och jag är livrädd för vad som kan hända mig själv. Vi rör oss bland farliga, mäktiga narkotikakungar, klubbdirektörer m fl som inte vill bli synade. Marken under oss är alltid glödhet. 
Natten till lördagen flög Malmöchefen utomlands, men den sydsvenska gruppen ska bestå och tilldelas ny ledare. 
"Grupp Barbro" uppges ha existerat i omkring 10 år. Överledare är en kvinna med namn Barbro, knappt 50 år gammal med vinnande sätt, gediget gift och bosatt i större Älvsjövilla. Där hålls täta stormöten men alltid i form av glättiga parties. I mindre grupper drar man sig tillbaka för att diskutera allvarliga saker, nya uppdrag etc. Chefens närmaste man är reservlöjtnant, men har också ett respektabelt civilt yrke.

- Anmärkningsvärt många av rörelsens kuggar är reservofficerare och polismän, men där finns de flesta yrken representerade - huvudsakligen servicefolk, som är vana att frottera sig i alla tänkbara kretsar. Vi har åtskilliga kypare och taxichaufförer. 
Går ni beväpnade under era spaningar?

- En del av oss gör det. Stiletter och revolvrar stoppar nog flertalet på sig vid heta, mariga jobb på skumma klubbar. 
Hur började allt för er egen del?

- Jag servade på en kändisklubb i Stockholm och blev plötsligt inkallad till min chef som frågade rakt på sak:

- Vad tycker du om förruttnelsen i samhället, om knark, sex, spionage, infiltation? 
Vi blev eniga och och jag knöts till gruppen som Malmöledare. Det är ungefär 5 år sedan. Den som värvade mig är bror till mycket känd stockholmare. 
Hur stor är hela organisationen:

- Den omfattar uppskattningsvis 500 välutbildade, som kan mobiliseras vid kriser. 
Välutbildade?

- Ja, rörelsen håller regelbundet träningsläger utanför Stockholm. Där får medlemmarna bl a lära sig knivkastning och annan vapenhantering. 
Rörelsen riskerar att ställas till ansvar för olaglig kårverksamhet. Är ni medvetna om straffriskerna?

- Det är oanständigt att rikta sådant hot mot oss. Vi är upprörda över Säpos attityd att till och med förneka vår existens. Bortom offentlighetens ljus visar de stor tacksamhet över den ström av uppgifter som vi fortlöpande levererar.

- Vi hävdar att det vore skäligt med någon form av ersättning från den stat vilkens intressen vi nitiskt bevakar. Det har blivit blankt avslag på sådana framstötar; frivilliga civilgrupper kan inte stödjas ekonomiskt. Men med större resurser skulle vi kunna vara ett ännu mycket bättre komplement till Säpo. 
Ni har ingen laglig rätt att tränga in på Säpos kompetensområden. Anser ni inte säkerhetspolisen kapabel att operera utan inblandning?

- Nej, och det är den vitala punkten. Säkerhetspolisen och polisen överhuvud är allvarligt underbemannad. Deras starkt begränsade numerär gör att de flesta enskilda polismännen snabbt blir igenkända och identifierade av just de typer som skall sättas under bevakning. Vi har lättare att nästla oss in. 
Vilka är era motiv?

- Vi vill försvara Sverige mot nedsmutsning. Vi vill ett rent Sverige. Vi älskar vårt fosterland. Sådana som vi brukar kallas storsvenskar. 
Högerextremister också?

Vi är kort och gott nationalister. 
Hur reagerar rörelsen på Ortmarks avslöjanden?

- Ortmark står också under vår bevakning, hans rotande i olika samhällsorgan är långt ifrån ofarligt. 
Gör ni på fullt allvar gällande att Säpo accepterar informationsflödet från "Grupp Barbro"?

- Utan tvekan, de tackar och tar emot. Men vi arbetar frivilligt och utan någon ersättning - fast organisation kostar stora pengar. Vi har en sambandscentral, ett par spaningsbilar med radio etc. 
Hur har ni organiserat verksamheten i Malmö och hur många personer har ni själv "kartlagt" under de fem åren? 
- Mellan 300 och 400 personer har jag haft under observation och informerat om till högkvarteret. Invandrargrupperna har gett oss hårt arbete, inte minst desertörerna. Malmö har dock inga egna knarkkungar, utan fungerar efter order från Köpenhamn.

- Det finns dock flera klubbar i Malmö som bakom kulisserna driver odiskutabel politisk verksamhet. De kan som kamouflage sälja pornografi, sexshower m m men det egentliga syftet är politiskt. De kan få en tumme i ögat på värdefulla herrar - diplomater t ex - och idka utpressning. 
De av Ortmark beskrivna, speciella formulären vet Malmöchefen inte om. Hans redogörelser stämmer i övrigt så långt kontroll kan göras. Han har klart för sig och refererar till befattningshavares olika positioner. Han drar också de egna topparnas täcknamn. 

- Det finns dock luckor i mitt vetande. Medlemmarna i de olika städerna ska inte känna varandra och inte fråga för mycket. Grupper spridda över hela landet får sina order från Stockholm och rapporterar dit när uppdragen är slutförda. 
Er sammanlagda styrka?

- Jag har sagt att vid krislägen kan en legion på 500 personer ställas på benen. 
Ni har alltså vapen?

- Ja, licenserna ordnas. I fältarbetet hotar vi aldrig någon, men vi kommer ofta själva i trängda situationer. Ändå kan vi i stort sett agera mycket mer ogenerat än säkerhetspolisen. Vi har större chans än Säpo att slå hål på sjuka förhållanden i samhället, som måste hållas obefläckat. 
Mannen uppger att kontakterna med myndigheterna i Malmö främst tagits med tullkriminalen. Malmögruppens arbete har dominerats av försök till uppsikt över narkotikatrafiken in och ut ur landet. 

Organisationens motto är: HÅLL SVERIGE RENT. 
Till sist, ångrar ni de här årens engagemang? 

- Absolut inte. Jag anser att jag har gjort en samhällsbevarande insats, men nu bränner marken under fötterna och jag hoppar av i skräck för vad som annars skulle kunna hända.

Barbro

Jag tycker att Bargrogruppen påminner om ett Stay Behind Light. Vad som slår mig är hur de uppför sig som "barn i huset". Och hur mycket resurser de har: vapenlicenser ordnas, sambandscentral och radiobilar finns, reservofficerare och polismän tillhör kadern jämte folk i serviceyrken som kypare och taxichaufförer. Ett Stay Behind Light skulle kunna agera mer öppet och lätt kunna bortförklaras om de upptäcktes. Tydligen gick verksamheten så bra att de till och med sökte uppmärksamhet via Åke Ortmark. Från ett privat initiativ, ungefär vid den tiden då "hökarna" inom SAF började diskutera Saltsjöbadsandans vara eller inte vara, växte verksamheten till att bli en del av totalförsvaret - efter en prövotid utan större problem. Och sannolikt ingick gruppen i planerna på attentatet mot Olof Palme.

Förre IB-agenten Donald Forsberg mötte två personer med walkie-talkies i Stockholms city fredagen den 28 februari 1986. Han kände igen dem som medlemmar ur Stay Behind som i fredstid övade samband tillsammans med Barbrogruppen och FMN, Föräldrar Mot Narkotika (en organisation som stöds ekonomiskt av de svenska frimurarna). Enligt Forsberg var Barbro en karismatisk kvinna med en organisation som "var en resurs inom totalförsvaret".

Visserligen påminner Barbrogruppen om en samling amatörer som leker detektiver och spioner. Och enligt Ortmark verkade inte deras sociala kompetens varit av högsta klass. Men just sådana personer, med viss kompetens, kan avsiktligen ha valts ut för uppgiften. Trots allt, en armé utgörs inte av några officerare - en armé består av "bonnläppar" som hetsas mot en fiende.
Barbro Sagnell (*1927-06-29 +2000-08-30) och Rune Sagnell (*1924-04-30 +2010-05-17) var båda radioamatörer aktiva i FRO. De gifte sig 1963, ungefär vid den tid som "Barbrogruppen" tycks ha bildats. Innan var Barbro gift med Trond af Geijerstam.