onsdag 16 november 2016

36. Christer Pettersson (1)

Gert Fyllking i Expressen 28 februari 2006:
Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Alla hade gått och lagt sig. Mörkret härskade i den Petterssonska lägenheten på Östervägen i Solna. Alla sov. Nästan. Lille Christer var vaken. Farbror Knut, som var på tillfälligt besök, sov på en madrass på golvet. Under madrassen hade farbror Knut placerat sina byxor i press. I bakfickan låg hans plånbok. I den fanns det pengar. Pengar som lille Christer ville ha. Som han skulle ta. Så snart farbror Knut sov djupt. Lille Christer var åtta år.

Solen sken över skolgården vid Hagalunds folkskola. En polisbil körde in på den tomma skolgården. Stannade. Kriminalkommissarie Massa Linds mäktiga gestalt uppenbarade sig när bildörren öppnades. Från andra sidan klev en polissyster ut. Rättade till dräktkjolen med handen och slog följe med kriminalkommissarien. Det var dags för ett gripande. Det var lektionstid och folktomt. En skolvaktmästare hastade dem till mötes. Pekade och gestikulerade. Den lilla trion med vaktmästaren i täten gick med bestämda steg mot slöjdsalen. Vaktmästaren öppnade dörren till salen och kriminalkommissarie Massa Lind stegade fram till en hyvelbänk och sa till pojken som stod där i färd med att förfärdiga en adventsljusstake: Hej! Jag heter Massa Lind och tänkte ta med dig till polisstationen. Pojken sa ingenting, nickade bara när polissystern tog honom vid handen och ledde ut honom till den väntande polisbilen som stod och blänkte i solen på skolgården. Pojken hette Christer Pettersson och var tio år.
Solna hade fått sin första sporthall. Inklusive badhus med 25-metersbassäng och Christer hade funnit ett sätt att dryga ut veckopengen. Genom att stjäla plånböcker. Tricket var enkelt. Han väntade ut sitt offer, som valt en hytt i stället för ett skåp att byta om i samt att förvara sina kläder i, upphängda på en krok. Så fort offret låst hyttdörren och försvunnit in i tvagningsrummet och bastuavdelningen skred Christer till verket. Såg sig om och försäkrade sig om att kusten var klar. Han var en lång men smal pojke och tog sig under, om än med viss möda, utrymmet mellan dörrens underdel samt golvet. Systematiskt sökte han igenom offrets fickor. Tog plånboken, i vissa fall även nyckelknippan, stoppade ner bytet i badbyxorna och ålade sig ut igen. Lätt som en plätt. Cash is king. Han låste upp sitt skåp och gömde tjyvgodset till dess det var dags att gå hem. Gång på gång. Samma brottsplats. Nya offer.
Christer hade inga eller få vänner vunna genom kamratskap och med lust att leka tillsammans. Ingen ville helt enkelt vara med honom. Han var elak och dryg. När gänget samlades på den vanliga platsen utanför affären på Östervägen fick han inte vara med. När man spelade fotboll i parken tvärs över gatan fick han inte vara med. Men han hade kommit på att det gick att köpa sig till, om inte kompisar, så åtminstone deras tid. Medan vi räknade veckopengen i två blanka enkronor slet han helt sonika upp en knölig 50-lapp och bjöd laget runt på sockervadd och åkturer på barnensdagtivolit bakom Stråket och Wivells konditori.
Christer hade sin tjyvgömma bakom huset. Nedgrävt under en sten vid en buske låg plånböckerna. Det var dit kriminalinspektör Massa Lindh, polissystern och Christer Pettersson åkte efter ett inledande förhör på polisstationen.
Många år senare besökte jag och Christer platsen. Med stor inlevelse berättade han om sitt kluriga gömställe. "Man var inte så dum egentligen", sa han, "bra ställe, va?" Och det var det. Alla ställen som man gömmer saker på som ingen upptäcker är bra, sa jag. Christer blev skickad till Skåne. Fick bo på bondgård och lära sig drängsysslor, som han trivdes med. Det var med värme han pratade om tiden i exil. Barndomen på landet och somrarna när solen alltid skiner. "Du mognar sent", sa Christers pappa till honom. "Gör jag", svarade Christer. Han bodde hemma igen efter en tid på ungdomsanstalt. Hade olovandes tagit familjens Studebaker och kört norrut. Utan körkort i full fart. Halt och eländigt. Fick brottarsladd och voltade. Varv efter varv. Studebakern blev till mos men Christer klarade sig, som alltid, utan värre men än ett par blåmärken. För att få ordning på det hela visavi försäkringsbolaget var pappan tvungen att anmäla sonen för stöld.

Mamman hade ambitioner med sin Christer och hade placerat honom i realskola. Wasa Real vid Odenplan i Stockholm. Han fogade sig i sitt öde och tog spårvagnen från Råsundavägen varje morgon. Eftersom han inte hade några vänner begav han sig alltid på promenad varje lunchrast. Centralstationen var hans mål. Han blandade sig med slöddret och ledighetskommittén och tyckte allt var spännande. Skaffade sig kontakter och fick gå ärenden. Mellan Centralen och Odenplan ligger Norra Bantorget. Där låg en kiosk som sålde allehanda godis, tidningar och tobak. Där var även den undre världens hälerikontor. Adresser och varor bytte ägare och affärer gjordes upp. Christer gick i storfräsarnas fotspår. Han var imponerad. Han var påläggskalv.
Åren gick. Vändorna på anstalt blev fler och oftare. Långholmen, Österåker och Kumla. Hans flitiga umgänge med domare, åklagare, poliser och försvarsadvokater förfinade och slipade hans möjligheter att komma undan när han stod inför skranket. Han var ytterst läraktig och en skådespelartalang av rang. En av hans teaterlärare vid Kalle Flygares teaterskola ansåg honom kapabel att bli vår nästa stora, "Den nya Edvin Adolphsson". Det blev allt svårare att få Christer fälld. Han ångade på längs den inslagna, kriminella vägen. Han var knarkkurir åt Sigge Cedergren, livvakt och tjuv. Han hade slagit ihjäl i vredesmod och stuckit ner en man med bajonett på Kungsgatan. Man var rädd för Christer Pettersson. Han hade fått sin revansch, "vill dom inte vara mina vänner så ska dom i alla fall vara rädda för mig". Brott följde på brott. Han själv konstaterade lakoniskt att: "ett brott jag inte dömts för har jag heller inte begått".
I över femton år umgicks jag mer eller mindre regelbundet med Pettersson. Vi fikade, åt luncher och tog promenader. Vi firade jul tillsammans med mina barn och nyår tillsammans med min dåvarande flickvän. Vi åkte till min sommarstuga, drack sprit och spelade kort. Jag vann oftast. Vi spelade alltid om pengar, annars var det inte lönt att spela alls, menade han. Chicago. Ett spel för män. En tia per parti. Vi hade ätit lunch på Zum Franziskaner på Skeppsbron. Vi åt ofta lunch där. Jag tog alltid strömming med potatismos men inte Christer. Han hatade fisk. Åt inte särskilt mycket grönsaker heller. Kostcirkeln var inte hans grej. Vi pratade ditt och datt.
Jag hade suttit i samtal med Palmegruppen i en bil några dagar tidigare. Vi åkte sträckan Stockholm - Södertälje - Stockholm. Dom hade många frågor och jag ganska få svar. Ett och annat hade jag ju snappat upp men knappast något av avgörande intresse. Det gällde flyktvägar och mordvapen och motiv. Jag berättade för Christer om resan och frågade: "Vad tror du?" "Tror", sa han, "jag vet". Jag betalade och vi gick till bilen som stod felparkerad och med en P-bot utanför restaurangen. Min hund Konrad satt i baksätet och undrade förmodligen om det inte var dags för promenad snart. Jag frågade Christer om han hade tid att hänga med ut till Lill-janskogen. Vi for i väg. En cigg på maten. Jag rökte. Christer rökte. Konrad flämtade. Vi gick upp mot Fiskartorpet och den gamla hoppbacken. Konrad tog täten med nosen mot backen. Sen stack han! Att få tillbaka honom genom att ropa var lönlöst. Han kom alltid tillbaka när han spårat klart. Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken.
Hur menar du "jag vet", frågade jag. "Vad tror du", frågade Christer. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Såg ut över hoppbacken och tänkte: hur vågar dom hoppa egentligen? Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Nu är han död. Mannen som mördade Olof Palme på öppen gata i Stockholm för 20 år sedan. Han sköt och lämnade platsen. Sprang uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan, vek av till vänster och stod och tryckte på Johannes kyrkogård medan de två polisbilarna körde på tjutande däck mot mordplatsen. Tog sig ner till Sigges lägenhet på Tegnergatan, dumpade revolver och skyndade vidare mot Centralen där han tog pendeln hem till Rotebro.
Efter år av fel fick polisen slutligen tag på honom. Han dömdes för mordet i tingsrätten. Men friades i hovrätten. Ett gruvligt misstag hade begåtts av en glappkäftad polis vid konfrontationen och Lisbet Palmes vittnesmål tvangs att strykas. Det som var det mest avgörande för hela rättegången och utfallet. Utpekandet! "Det var han, nummer 8, som var på mordplatsen. Det var han, nummer 8, som sköt min man." Man tvangs släppa mördaren. Statsminister Olof Palmes mördare. Mitt råd till den så kallade Palmegruppen är: "lägg av nu." Nu är till och med mördaren död. Han dog på Karolinska sjukhuset utav en stor blödning i hjärnan efter att ha spräckt skallen vid ett av många besök på alkoholkliniken vid S:t Görans sjukhus.
Platsen där Pettersson hittades medvetslös

Aftonbladet 9 januari 2016, Eric Tagesson:
– Han var en kommandosoldat, säger en lumparkompis. 
– Han skulle platsa i amerikanska marinkåren utan vidare. 
Christer Pettersson blir uttagen till en underbefäls-utbildning. Men också i lumpen ställer hans humörs-svängningar till det. 
– Han blev svart i ögonen, och som ett åskmoln, berättar en annan lumparkompis. 
Under en övning vägrar Christer Pettersson att ta på sig sin regnrock, men befälet tvingar honom. 
– Han säger att han behöver tala med befälet, och uppenbarligen hotar han befälet ganska rejält. 
– När vi går hem vågar befälet inte komma närmare gruppen än 40 meter, så rädd var han, säger en lumparkompis. 

Efter en tid med hot, lögner och stölder skickas han hem från militärtjänstgöringen. Men inte alla har förståelse för beslutet. Enligt lumparkompisarna sa ett högt befäl: 
Det är konstigt. Det finns ungefär tusen rekryter här, men det fanns bara en enda riktig soldat – och honom skickade man hem.

http://www.expressen.se/nyheter/vem-var-egentligen-christer-pettersson/

Christer Pettersson började besöka klubben Oxen ganska sent, första gången i december 1985 och sista gången i februari 1986. Det var klubbens ägare Paul Molander som ville ha honom på klubben ifall det skulle bli något bråk. Men enligt klubbmedlemmarna syntes han bara där då och då, stannade aldrig längre än någon halvtimme per gång och satt då för sig själv utan att umgås med andra.

Det var Harri Miekkalinna som presenterade Pettersson för Sigge Cedergren. Miekkalinna lärde känna Pettersson i början på 70-talet när han själv satt i fängelse för ett rån och Petterson för det s.k. Bajonettmordet. 

Harri Miekkalinna
Runt 1983 dök Pettersson upp hemma hos Miekkalinna och strax därefter så tog Tingström kontakt med Miekkalinna, som då arbetade på tidningen Etc. Tingström ville då att Etc skulle göra ett reportage om det s.k. Brevbombs-målet. Efter detta berättade Pettersson för Miekkalinna att han kände Tingström och fungerade som någon sorts beskyddare åt honom. Tingström, Pettersson och Miekkalinna började umgås regelbundet. Miekkalinna besökte regelbundet Pettersson och Tingström i Tingströms villa på Ingarö.

På tomten på Ingarö fanns ett märkligt uthus med kodlås. Inuti uthuset fanns en saxhiss med vilken man kunde komma ned i ett underjordiskt utrymme på c:a 50 kvadratmeter. En kvinnlig bekant till mig hamnade en gång på en efterfest hos Tingströms och blev då visad det underjordiska rummet. Utrymmet var en gigantisk garderob med hundratals kostymer upphängda på galgar. Min bekant, som varit skådespelerska, tyckte att det liknade en garderob för teater-rekvisita.

Efter att Tingström häktats fortsatte Petterson och Miekkalinna att umgås och de träffades några få gånger hemma hos Cedergren. Enligt Miekkalinna så dyrkade Pettersson Hitler, hatade Olof Palme och hade en låg uppfattning om judar.

Vid ett tillfälle våren 1986 ville Miekkalinna ha Petterssons hjälp med att skrämma/misshandla Roger Östlund, som Miekkalinna misstänkte hade tagit en kamera och en bandspelare från hans lägenhet. Miekkalinna köpte ett kvarter brännvin och åkte med två bekanta, Kicki och Kjell Norlin, till Petterssons lägenhet i Sollentuna.

När de kom fram gav Miekkalinna flaskan till Pettersson som hällde upp lite brännvin i ett snappsglas och bad Miekkalinna att lösa upp amfetamin i brännvinet. Sedan ställde Pettersson snapsglaset med sprit och amfetamin i kylskåpet. De såg då att kylskåpet var alldeles tomt, sånär som på en yxa som låg i facket på kylskåpets dörr. Ute i tamburen fanns ytterligare en yxa, en klyvyxa, på golvet och två yxor låg på hatthyllan. När Pettersson och Miekkalinna åkte iväg för att "snacka" med Östlund stoppade Pettersson på sig en av yxorna i tamburen.

De trängde sig in i lägenheten där Östlund befann sig och tvingade ner honom på golvet. Pettersson stod bredvid beredd att puckla på Östlund. Miekkalinna pekade på Östlund och sa "Du är en kamrattjuv, Roger, förklara dig". Stående på knä vädjade Östlund om nåd "slå mig inte, slå mig inte, utan låt mig först förklara".

Det blev ingen misshandel. Östlund skyllde på en Kujtim Berisa (en alban som i unga år kommit till Sverige med sin far) samma person som utgjorde något skäl till att Pettersson började besöka klubb Oxen i december 1985. Berisa skulle ha hotat ägaren till Oxen, Paul Molander, och tvingat honom att betala tillbaka pengar han förlorat på Oxens spelautomater. Berisa misstänktes också ligga bakom ett rån på Oxen, när Östlund rånade Oxens kassörska under knivhot.

Pettersson och Molander utanför Sigge Cedergrens port 1985

Pettersson skulle på uppdrag av Molander vakta klubben då Berisa ansågs vara beväpnad och farlig. Men besökare på Oxen såg honom bara någon gång ibland komma in på klubben, sätta sig för sig själv utan att prata med någon och sedan gå igen efter 20-30 minuter. Ingen tycks någonsin sett Pettersson spela, inte ens när han följde med någon till Solvalla. 

De personer som följde med Miekkalinna till Pettersson förstod aldrig var syftet var med besöket hos honom. De blev lämnade kvar i Petterssons lägenhet för att studera tidningsurklipp på väggarna. Under hela besöket diskuterades hur lik "fantombilden" Pettersson var, vars bild som fanns i lägenheten. Pettersson hade också en inramad bild av Olof Palme där.



torsdag 1 september 2016

35. Komplotten mot Olof Palme (2)

Det finns tre typer av hypoteser kring mordet på Olof Palme: tillfällighetsmördaren (tm), aktionsgruppen (ag) och konspirationen (ko).

Enligt tm-hypotesen råkade en beväpnad person få syn på Olof Palme, följde honom, sköt honom och försvann. För Christer Pettersson finns hypotesen att han råkade skjuta Olof Palme istället för Sigge Cedergren, hans langare, och dessutom hypotesen att han ville hämnas bombmannen LT. 

Christer Pettersson i mörk täckjacka
Hypotesen att Palmehataren Stig Engström råkade komma ut beväpnad från Skandiaentrén, få syn på paret Palme och strax därefter mördade Olof Palme är intressant på så sätt att den helt förklarar sambandet mellan Stig Engströms entré på Sveavägen och mordet. Sannolikheten att han skulle ha befunnit sig där oberoende av mordet är mycket liten. 

Nidbilder ritade av Stig Engström
Tm-hypotesen bortser bl.a. från ett samband mellan wt-observationerna och mordet, från ett samband mellan ryktena om ett förestående mord och själva mordet och från ryktet om Holmérs mystiska närvaro i City och på mordplatsen.

Hypoteser om en aktionsgrupp som agerade på egen hand kräver att en mystisk ej bekräftad övning pågick på Sveavägen denna kväll och att Olof Palme av en slump råkade hamna mitt i övningen. Detta skulle kunna förklara Holmérs och vissa polisers eventuella närvaro och många av wt-männen. Men att Palme råkade befinna sig där samtidigt med en kuppförsvarsövning, samtidigt med att Föräldraföreningen Mot Narkotika och andra knarkspanare visade intresse såväl för Gamla Stan, för området kring Grand och området kring Tunnelgatan, samtidigt som Stig Engström råkade kliva ut ungefär då paret passerade - är ingenting som jag tror på utan vidare. 

Den typiska aktionsgruppen agerar också mer diskret eftersom de måste räkna med att de annars kan bli uppmärksammade på förhand. Inför mordet på Olof Palme fanns mängder av varningssignaler som hamnade hos Säpo och mörklades. Tips om personer som blivit tillfrågade att mörda Palme. Tips om personer som öppet uppförde sig märkligt utanför Palmes bostad. Tips om ett nära förestående mord. Etc. 

Mycket tyder på att mordet var noggrant planerat och att aktörerna minst av allt verkade i en fientlig miljö. Snarare var de utvalda och inbjudna av krafter inom en korrumperad statsapparat. Ett verkligt långkok som förberetts i åratal av Olof Palmes fiender över hela världen! Allt vad som hände på Sveavägen denna kväll kan ha varit ett noggrant planerat spektakel.

Platsen för mordet sedd inifrån butiken Dekorima
Kollektiv tystnad är ett normaltillstånd. Ingen rör de grundbultar som ska upprätthålla jämvikten i samhället, utom dom som vill rubba jämvikten för att rasera något. 

Att militära och polisiära delar av statsmakten inte är informativa vet alla - när de uttalar sig om något finns alltid en desinformativ baktanke. För den ekonomiska makten gäller ungefär detsamma, eftersom att skydda sina intressen är nummer ett. Den politiska makten är det tredje benet i samhälls-tripoden: om politikerna slutar att samverka med de andra makterna så kollapsar det demokratiska samhället. 

Politikernas svåra uppgift är att i grunden behaga den militära och ekonomiska makten och samtidigt utlova ett välstånd som tilltalar väljarna.

Sedan tillkommer förhållanden till främmande makt, särskilt dominanta främmande makter vilka i allra högsta grad påverkar lokal jämvikt.

NATO / Stay Behind
Ingvar Carlsson är pragmatiker och det ser nästan ut som att han trodde att NATO låg bakom mordet och därför skyndade sig att kapitulera. Men det är känt att han hade andra åsikter i olika frågor än vad Palme hade och när han blev statsminister var det förstås hans egna åsikter som vägledde honom. Och han kunde inte gärna ha avböjt en inbjudan från Washington.

Kungen kastar pil med högerextremister på Fryshuset
Vad är höger och vad är vänster? Det handlar ju inte om någon abstrakt värderelativism. Mänskligheten är synnerligen heterogen från ett ekonomisk perspektiv. En stor andel hankar sig fram dag för dag medan några relativt få tillsammans äger all mark och övrig egendom på planeten. Vänster är ett fokus på de undre skikten och deras behov, medan höger är ett fokus på de övre skikten och deras behov. Vänstern vill ena de många egendomslösa till en maktfaktor, medan högern vill verka för att stärka ägarnas makt. 

Sedan mycket långt tillbaka i tiden har denna uppdelning funnits och den har format den värld vi lever i. De övre skikten danar världen efter sina behov: väljer vad de vill lyfta fram och vad de vill rensa bort. All utveckling har utformats enligt deras behov. Uppenbarligen är vänsterns strävanden att ena de undre skikten en latent risk för ägarskikten. Ur ägarperspektiv är samhällets undre skikt främst en mer eller mindre användbar resurs som måste hållas under kontrollerade former.


I denna krassa värld verkar vänsterextremister för att ena en armé som ska störta de rika och bygga upp något annat än den värld som dessa har format - och högerextremister, vars maktbas är att tjäna härskarmaktens intressen - om än med förljugen retorik som ska tilltala missnöjda människomassor.

När högerextremister så används för att omdana en samhällsutveckling, från en oönskad ideologisk riktning till en önskad ideologisk riktning, så mörkläggs skeendet för det stora flertalet. Så kan vi förklara mordet på Olof Palme och den mörkläggning vi tycker oss märka. Arbetarrörelsen är idag krossad och SAP en skugga av sitt förflutna. Helt enligt de svenska och internationella ägarskiktens önskan.

Palme stod i vägen, men bara i kraft av att har var en demokratiskt vald socialdemokratisk ledare. En man, i stort sett ensam, mot en global, organiserad militärekonomisk offensiv. 


Efter mordet på Olof Palme kan man inte längre tro på ständiga framsteg genom sociala reformer. Man kan möjligen tro på en dräglig tillvaro trots bristen på socialt engagemang hos de som styr och dominerar. Och den omvälvningen var det egentliga målet för operationen. 

Det var förutbestämt att den välfärd som skapades i Europa efter kriget skulle raseras när den inte längre behövdes i kampen mot kommunismen. Titta på USA och föreställ dig en budgetversion - så blickar du sannolikt in i Europas framtid, där man får dö av cancer om man inte har råd med behandlingen, där fattigdomen blir kriminaliserad genom att ungdomar uppfostras med ideologin att pengar betyder allt.

Det fanns ett stort symboliskt motiv bakom mordet på Olof Palme. Den europeiska arbetarrörelsen och välfärden stod på tur för att föras till slaktbänken.



lördag 30 april 2016

34. Barbro igen

SYDSVENSKA DAGBLADET SNÄLLPOSTEN Lördagen den 11 september 1971:
Vårt mål är ett rent och obefläckat Sverige. På fredagen fick Sydsvenska Dagbladet kontakt med en nyckelfigur i den organisation, som i många år matat säkerhetspolisen med upplysningar på personer, som av olika anledningar kunnat bedömas som säkerhetsrisker. Mannen har i 5 år varit gruppledare i Malmö, men hoppade av natten till lördagen och gick under jorden i annat land. Han upplyser att han stått under kommando av högkvarteret i Stockholm, där en kvinna med namn "Barbro" utövar högsta chefskapet omgiven av ett par pålitliga män. Rörelsen är spridd över hela landet och målsättningen är att bekämpa allt "sjukligt" som hotar rikets säkerhet; narkotikahandeln, sexklubbarna, spelhålorna och politiskt spel bakom kulisserna. Säpo är för svagt och de svenska myndigheterna för godtrogna, hävdar agentledaren i Malmö, som säger sig vara övertygad om att organisationen gör en samhällsbevarande insats. 
I dagarna har Åke Ortmark upplyst SDS, att han i sin snart utkommande maktbok, som bl a behandlar människojakt i Sverige, kommer att avslöja existensen av en beväpnad agentorganisation som tagit sig rätten att gå Säpos ärenden. Säpo har bestämt förnekat att något fast samarbete förekommer med någon rörelse av något slag. Säpoledningen tvår sina händer: det existerar inget organisatoriskt, fortlöpande samarbete med politiskt inriktade grupper, därtill beväpnade. 
TV-mannen och maktboksförfattaren Ortmark vidhåller i upprepade samtal, att "Grupp Barbro" existerar - låt vara utan Säpos goda minne - och han har själv stått i direktkontakt med gruppen. Det är dock angeläget att påpeka att Säpo under alla förhållanden kraftigt måste ta avstånd från rörelsen, som till och med kan riskera åtal för illegal kårverksamhet. 
En slätkammad man i restaurangbranschen, strax under de 40 åren, har i fem år fungerat som organisationens ledare i Malmö. Nu vill han hoppa av, skrämd av de senaste dagarnas avslöjanden.

- Dom vi bevakar kan komma i panik.

- Fruktansvärda saker har hänt flera av rörelsens medlemmar på senaste tiden och jag är livrädd för vad som kan hända mig själv. Vi rör oss bland farliga, mäktiga narkotikakungar, klubbdirektörer m fl som inte vill bli synade. Marken under oss är alltid glödhet. 
Natten till lördagen flög Malmöchefen utomlands, men den sydsvenska gruppen ska bestå och tilldelas ny ledare. 
"Grupp Barbro" uppges ha existerat i omkring 10 år. Överledare är en kvinna med namn Barbro, knappt 50 år gammal med vinnande sätt, gediget gift och bosatt i större Älvsjövilla. Där hålls täta stormöten men alltid i form av glättiga parties. I mindre grupper drar man sig tillbaka för att diskutera allvarliga saker, nya uppdrag etc. Chefens närmaste man är reservlöjtnant, men har också ett respektabelt civilt yrke.

- Anmärkningsvärt många av rörelsens kuggar är reservofficerare och polismän, men där finns de flesta yrken representerade - huvudsakligen servicefolk, som är vana att frottera sig i alla tänkbara kretsar. Vi har åtskilliga kypare och taxichaufförer. 
Går ni beväpnade under era spaningar?

- En del av oss gör det. Stiletter och revolvrar stoppar nog flertalet på sig vid heta, mariga jobb på skumma klubbar. 
Hur började allt för er egen del?

- Jag servade på en kändisklubb i Stockholm och blev plötsligt inkallad till min chef som frågade rakt på sak:

- Vad tycker du om förruttnelsen i samhället, om knark, sex, spionage, infiltation? 
Vi blev eniga och och jag knöts till gruppen som Malmöledare. Det är ungefär 5 år sedan. Den som värvade mig är bror till mycket känd stockholmare. 
Hur stor är hela organisationen:

- Den omfattar uppskattningsvis 500 välutbildade, som kan mobiliseras vid kriser. 
Välutbildade?

- Ja, rörelsen håller regelbundet träningsläger utanför Stockholm. Där får medlemmarna bl a lära sig knivkastning och annan vapenhantering. 
Rörelsen riskerar att ställas till ansvar för olaglig kårverksamhet. Är ni medvetna om straffriskerna?

- Det är oanständigt att rikta sådant hot mot oss. Vi är upprörda över Säpos attityd att till och med förneka vår existens. Bortom offentlighetens ljus visar de stor tacksamhet över den ström av uppgifter som vi fortlöpande levererar.

- Vi hävdar att det vore skäligt med någon form av ersättning från den stat vilkens intressen vi nitiskt bevakar. Det har blivit blankt avslag på sådana framstötar; frivilliga civilgrupper kan inte stödjas ekonomiskt. Men med större resurser skulle vi kunna vara ett ännu mycket bättre komplement till Säpo. 
Ni har ingen laglig rätt att tränga in på Säpos kompetensområden. Anser ni inte säkerhetspolisen kapabel att operera utan inblandning?

- Nej, och det är den vitala punkten. Säkerhetspolisen och polisen överhuvud är allvarligt underbemannad. Deras starkt begränsade numerär gör att de flesta enskilda polismännen snabbt blir igenkända och identifierade av just de typer som skall sättas under bevakning. Vi har lättare att nästla oss in. 
Vilka är era motiv?

- Vi vill försvara Sverige mot nedsmutsning. Vi vill ett rent Sverige. Vi älskar vårt fosterland. Sådana som vi brukar kallas storsvenskar. 
Högerextremister också?

Vi är kort och gott nationalister. 
Hur reagerar rörelsen på Ortmarks avslöjanden?

- Ortmark står också under vår bevakning, hans rotande i olika samhällsorgan är långt ifrån ofarligt. 
Gör ni på fullt allvar gällande att Säpo accepterar informationsflödet från "Grupp Barbro"?

- Utan tvekan, de tackar och tar emot. Men vi arbetar frivilligt och utan någon ersättning - fast organisation kostar stora pengar. Vi har en sambandscentral, ett par spaningsbilar med radio etc. 
Hur har ni organiserat verksamheten i Malmö och hur många personer har ni själv "kartlagt" under de fem åren? 
- Mellan 300 och 400 personer har jag haft under observation och informerat om till högkvarteret. Invandrargrupperna har gett oss hårt arbete, inte minst desertörerna. Malmö har dock inga egna knarkkungar, utan fungerar efter order från Köpenhamn.

- Det finns dock flera klubbar i Malmö som bakom kulisserna driver odiskutabel politisk verksamhet. De kan som kamouflage sälja pornografi, sexshower m m men det egentliga syftet är politiskt. De kan få en tumme i ögat på värdefulla herrar - diplomater t ex - och idka utpressning. 
De av Ortmark beskrivna, speciella formulären vet Malmöchefen inte om. Hans redogörelser stämmer i övrigt så långt kontroll kan göras. Han har klart för sig och refererar till befattningshavares olika positioner. Han drar också de egna topparnas täcknamn. 

- Det finns dock luckor i mitt vetande. Medlemmarna i de olika städerna ska inte känna varandra och inte fråga för mycket. Grupper spridda över hela landet får sina order från Stockholm och rapporterar dit när uppdragen är slutförda. 
Er sammanlagda styrka?

- Jag har sagt att vid krislägen kan en legion på 500 personer ställas på benen. 
Ni har alltså vapen?

- Ja, licenserna ordnas. I fältarbetet hotar vi aldrig någon, men vi kommer ofta själva i trängda situationer. Ändå kan vi i stort sett agera mycket mer ogenerat än säkerhetspolisen. Vi har större chans än Säpo att slå hål på sjuka förhållanden i samhället, som måste hållas obefläckat. 
Mannen uppger att kontakterna med myndigheterna i Malmö främst tagits med tullkriminalen. Malmögruppens arbete har dominerats av försök till uppsikt över narkotikatrafiken in och ut ur landet. 

Organisationens motto är: HÅLL SVERIGE RENT. 
Till sist, ångrar ni de här årens engagemang? 

- Absolut inte. Jag anser att jag har gjort en samhällsbevarande insats, men nu bränner marken under fötterna och jag hoppar av i skräck för vad som annars skulle kunna hända.

Barbro

Jag tycker att Bargrogruppen påminner om ett Stay Behind Light. Vad som slår mig är hur de uppför sig som "barn i huset". Och hur mycket resurser de har: vapenlicenser ordnas, sambandscentral och radiobilar finns, reservofficerare och polismän tillhör kadern jämte folk i serviceyrken som kypare och taxichaufförer. Ett Stay Behind Light skulle kunna agera mer öppet och lätt kunna bortförklaras om de upptäcktes. Tydligen gick verksamheten så bra att de till och med sökte uppmärksamhet via Åke Ortmark. Från ett privat initiativ, ungefär vid den tiden då "hökarna" inom SAF började diskutera Saltsjöbadsandans vara eller inte vara, växte verksamheten till att bli en del av totalförsvaret - efter en prövotid utan större problem. Och sannolikt ingick gruppen i planerna på attentatet mot Olof Palme.

Förre IB-agenten Donald Forsberg mötte två personer med walkie-talkies i Stockholms city fredagen den 28 februari 1986. Han kände igen dem som medlemmar ur Stay Behind som i fredstid övade samband tillsammans med Barbrogruppen och FMN, Föräldrar Mot Narkotika (en organisation som stöds ekonomiskt av de svenska frimurarna). Enligt Forsberg var Barbro en karismatisk kvinna med en organisation som "var en resurs inom totalförsvaret".

Visserligen påminner Barbrogruppen om en samling amatörer som leker detektiver och spioner. Och enligt Ortmark verkade inte deras sociala kompetens varit av högsta klass. Men just sådana personer, med viss kompetens, kan avsiktligen ha valts ut för uppgiften. Trots allt, en armé utgörs inte av några officerare - en armé består av "bonnläppar" som hetsas mot en fiende.
Barbro Sagnell (*1927-06-29 +2000-08-30) och Rune Sagnell (*1924-04-30 +2010-05-17) var båda radioamatörer aktiva i FRO. De gifte sig 1963, ungefär vid den tid som "Barbrogruppen" tycks ha bildats. Innan var Barbro gift med Trond af Geijerstam.

söndag 10 april 2016

32. Komplotten mot Olof Palme (1)

"Näringslivets Fond inrättades under andra världskriget av ett antal storföretagsledare. Strukturen på svenskt näringsliv var vid den tiden ganska annorlunda än den som finns femtio år senare. Bruken var fortfarande stommen, skog och järn bar upp svensk ekonomi. När femton ledare för de största företagen samlades var de verkligen representativa för svenskt näringsliv. De kände hotet från den radikala delen av socialdemokratin, som väntade på krigsslutet för att låta samlingsregerandet efterföljas av den socialistiska skördetiden. Den fria företagsamheten och marknadsekonomin krävde ett målmedvetet försvar. Därför inrättades Näringslivets Fond. Ett ansenligt antal miljoner insamlades och man startade Byrån för ekonomisk information och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Den stora kraftmätningen mellan marknadsekonomi och socialism kom i valet 1948, vilket blev en stor framgång för Bertil Ohlins folkparti. Socialdemokraterna med Tage Erlander i spetsen lyckades behålla makten, men drog slutsatsen att socialism inte var vad svenskarna önskade sig. Det dröjde fram till Olof Palme och löntagarfonderna innan socialismen åter på allvar fanns på Sveriges politiska agenda." (död länk http://www.frittnaringsliv.se/?page=nafo).
"Under perioden 1982-1991 genomgick svensk politik och svenskt näringsliv en omfattande omvandling. Även det statsbärande socialdemokratiska partiet genomgick stora förändringar. Hur blev dessa förändringar möjliga och hur verkställdes den stora reformagendan? ... Att det skedde en omsvängning i den ekonomiska politiken står klart och kan också beläggas eftersom Sverige enligt internationella jämförelser överglänser andra länder som reformland från och med 1980-talets andra hälft. Men är detta då resultatet av inlärning hos de centrala aktörerna?" (död länk http://www.ratio.se/sv/forskning/ekonomisk-politiskt-laerande-avregleringarna-och-den-svenska-socialdemokratin-1982-1991.aspx)

Nazismen inom svenska näringslivet under kriget

Jacob Wallenberg (*27/9 1892 +1/8 1980) var under 1920- och 1930-talet den främste företrädaren för svenskt näringsliv. Han var personlig vän med ledande tyska nazister. Den så kallade Boschaffären utspelade sig under åren 1939-1950. Den blev allmänt känd i augusti 1945 då USA anklagade bröderna Jacob och Marcus Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank för att ha varit bulvaner åt Boschkoncernen under Andra världskriget. Bankens och bröderna Wallenbergs tillgångar i USA blockerades och de amerikanska myndigheterna argumenterade för en svartlistning av såväl bröderna som banken. SEB hade med början år 1939 köpt åtta Boschföretag i neutrala länder och en majoritet av aktierna i det amerikanska Boschbolaget, ABC. SEB hävdade mot USA att man ägde ABC utan förbehåll och att man i framtiden avsåg att sälja detta till amerikaner. Misstänksamheten från USA förblev dock stor och i december 1941 förklarade Amerikanska Treasury Department att ABC inte var ett rent svenskt företag. Den 18 maj 1942 beslagtogs ABC av amerikanska Alien Property Custodian. Vid denna tidpunkt kom inga av dessa händelser att offentliggöras. Bankens affärer avslöjades den 31 juli 1945, i en artikel i New York Herald Tribune. Amerikanska militära utredare hade påträffat gömda dokument i Boschs huvudkontor i Stuttgart, med vars hjälp man kunde spåra det ifrågasatta ägarskapet av ABC tillbaka till moderbolaget Bosch. Den 8 augusti förklarade Treasury Department att bröderna Wallenberg personligen var spärrade, "special blocked nationals", och att SEB borde svartlistas i alla allierade länder. Boschaffären blev ekonomiskt en klar förlust för SEB. Den avgjort största förlusten var dock de negativa verkningarna på bankens och bröderna Wallenbergs anseende i Sverige och internationellt. I amerikansk press kom de under ett antal år att associeras med det nazistiska Tyskland. (Källa: Wikipedia: Boschaffären)

Näringslivets fond (Näfo) bildades av SAF och Industriförbundet i juni 1940, två månader efter den tyska ockupationen av Danmark och Norge, för att verka för 'en fri ekonomi'. Näfo ombildades 1975 och verksamheten utvidgades 1978 då Timbro och Ratio bildades, för att främja marknadsekonomi och nyliberalism. Timbro hade donerats till Näfo av Browaldh VD på Handelsbanken och bolaget hade i början av sjutiotalet fått fotokopior på Säpos register över vänstersympatisörer, uppgifter vilka lades in på registerprogram på Timbro, enligt Ulf Lingärde som själv deltog i arbetet.

Erik Dahmén var på 70- och 80-talet en av huvudmännen i Näfo, vice ordförande i Ratios vetenskapliga råd, styrelseledamot i Skandinaviska Enskilda Banken och familjen Wallenbergs privata ekonomiska rådgivare. Erik Dahmén tog fil.lic. vid Lunds universitet 1942 och började efter detta att arbeta som ekonom vid Industrins Utredningsinstitut (IUI). År 1951 flyttade han till Stockholm och blev ekonom vid Stockholms Enskilda Bank. År 1968 gavs hans bok 'Sätt pris på miljön' ut. (Källa: Wikipedia). 

Andra som studerade på Lunds universitet vid denna tid var Jan Rydström och Gustaf Petrén, vilka var aktiva nazister under kriget. (Källa: De intellektuellas förräderi av Sverker Oredsson).

Gustaf Petrén blev jur.kand. 1942 vid Lunds universitet. Åren 1943-46 var han ombudsman vid Sveriges Förenade Studentkårer. År 1948 värvades han av Sveriges riksdag som sekreterare i lagutskottet, och hade därefter tjänst vid flera utskott. Petrén var ställföreträdande justitieombudsman 1968-1972, och då justitieombudsman Alfred Bexelius skulle dra sig tillbaka 1972, var Petrén föreslagen som hans efterträdare. Socialdemokraterna gick dock inte med på att Petrén tillsattes i den befattningen, varför Bexelius omvaldes. Petrén utnämndes senare i stället till regeringsråd. 1974 var han med och grundade Meborgarrättsrörelsen. Han blev dess förste ordförande och förblev så till sin död. Gustav Petrén pensionerade sig som regeringsråd 1985 och anställdes då på SAF. (Källa: Wikipedia). 

Jan Rydström verkade under kriget inom den tyskvänliga underrättelsetjänsten sektion B på försvarsstaben tillsammans med Erik Dahmén. När IB bildades blev han officiellt byrådirektör på Östekonomiska byrån, beläget i Jernkontorets lokaler på Drakens gränd 1 i Gamla Stan. Inofficiellt blev han IBs hemliga finansminister, enligt Peter Bratt. Även en av Erik Dahméns söner var verksam inom Östekonomiska byrån på 80-talet.

Kalendarium
1968 Olof Palme demonstrerade med Nordvietnamns ambassadör i februari
1968 Sture Eskilsson kom till SAFs Avdelningen för samhällskontakt
1969 Olof Palme blev statsminister
1971 Eskilssons skrev sitt strategiska PM 18 mars
1971 Allan Larsson skrev LO-motion att utreda löntagarfonder, en het potatis för SAP. Meidner uppdrogs att utreda.
1973 USA ställde in diplomatiska förbindelser med Sverige pga av kritik mot kriget i Vietnam
1974 Meidners lade fram sitt förslag till löntagarfonder
1976 LO ställde sig bakom Meidners fondförslag
1976 Nicolin SAF-ordförande 20 maj
1976 Borgerlig valseger med Thorbjörn Fälldin som statsminister
1978 Reviderat fondförslag beslutas i SAPs partikongress
1978 Timbro nystartas med Eskilsson som styrelseordförande
1981 Olof Palmes tal om Timbroiterna: "Arbetsgivareföreningens propagandister ... hatets och illviljans kolportörer" 
1982 Socialdemokratisk valseger
1983 Eskilsson kontaktade i juni 1983 Gunnar Randholm som bildade 4:e oktoberkommittén
1983 4:e oktobermanifestationen: 100000 demonstrerade i Stockholm mot fonderna
1983 Beslut om löntagarfonder i riksdagen
1986 Mordet på Olof Palme 

Mordet markerade ett epokskifte

Näfo äger bokförlaget Timbro och lanserade nyliberalismen på 70-talet. Sture Eskilsson anses vara strategen bakom den framgångsrika kampanjen mot socialismens idéer och Olof Palme var det sista stora hindret för den nya epoken. När ETC intervjuade Sture Eskilsson 2002  konstaterade han nöjt att högern hade lyckats med sina föresatser.

(http://johanehrenberg.se/nyhet/segrarna)

Organisationen Friheten i Sverige hade före mordet kontakt med EAP och andra som förenades i sitt hat mot Olof Palme. År 1987 var Sture Eskilsson styrelseledamot i Friheten i Sverige och Katarina Runske var avlönad av Näfo för att sköta organisationens kansli. Katarina Runske står på deltagarlistor från konferenser på hotell Ramada tillsammans med kända Palmehatare som Lennart Hane (EAP), Anders Larsson (DA) och högerextrema norrmalmspoliser. Det var Anders Larsson som lämnade ett meddelande till regeringskansliet en vecka innan mordet med texten ”Olof Palme död!” Konferenserna hölls årligen från 1975 till 1985 och Palmehatet tycks ha varit det stående temat. 

Organisationerna Näfo, Timbro och Friheten i Sverige höll vid tiden för mordet till på Birger Jarlsgatan 6b, där även det gamla IB-företaget Jordec Ekonomikonsult hade lokaler. 

Den förre moderatledaren Ulf Adelsohn skriver i sin memoarbok att han blir uppringd av Palmes efterträdare, Ingvar Carlsson och att denne säger till honom: "När nu detta har hänt hade det varit bättre om det varit en enstaka vettvilling. Men det verkar vara mycket väl planerat lång tid i förväg. Det är ett tecken på att det finns en grupp som inte drar sig för något för att skada det svenska samhället!"

Ingvar Carlsson kan natten 17-18 augusti 1995 förstått att han och hans familj inte hade något som helst polisbeskydd. Två personer hade klättrat upp på taket på hans tjänstebostad vid Sagerska palatset och morgonen efter höll han presskonferens (dit han kom på kryckor), där han meddelade att han skulle avgå som statsminister av personliga skäl. Detta markerade det definitiva slutet för den politik som Olof Palme hade förespråkat. Personerna greps men utredningen lades senare ned.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sagerska_palatset
http://video.google.com/videoplay?docid=-4217200720109232489#

De femton familjer som idag dominerar ägandet i Sverige uppträder ungefär som adeln och kungahusen gjorde förr, med allianser via kompanjonskap och ingiften. Det är ingen hemlighet att svenskt näringsliv under kriget var starkt influerat av nazismen och flera av dages ledande familjer har klara kopplingar till den dåtida nazismen. Även i Bonnierdynastin, som härstammar från en tysk-judisk-dansk släkt, förekommer ingifte i de andra ägarfamiljerna. Bland de familjer som är största ägare idag är Wallenberg, Douglas, Schörling, Stenbeck, Söderberg, Hjörne, Ax:son Johnsson, Bonnier, Bennet och Lundberg.

Familjerna är dagens makt-adel och styr Sverige under den legala och demokratiska ytan, det plutokratiska Sverige. Svenskt Näringsliv motsvarar i viss mån en plutokratisk riksdag, med inflytande efter rangordning och ägande. Detta fåtalsvälde (oligarki) förklarade krig mot socialdemokratin och vänstern i slutet av sextiotalet och blev Olof Palmes främsta politiska motståndare och baktalare. Hundratals miljoner kronor per år satsades på motståndet och mängder av högerextrema småorganisationer fick ekonomiskt stöd. Genom Näringslivets fond, sannolikt bildat av nazister och för nazismen, och dess dotterorganisation Timbro, av Olof Palme kallade hatets och illviljans kolportörer, leddes opinionsarbetet mot Olof Palme och vänstern. Helt säkert hade de kontakter med ledande inom socialdemokratin och arbetarrörelsen vilka ogillade Olof Palme men som inte vågade visa det öppet.

Jag anser att allting talar för att mordet på Olof Palme anstiftades och finansierades av landets makt-adel och att de medvetet skapade en marknad för mordet och en subkultur kring mordplanerna.

The money trail
På Sture Eskilssons agenda fanns från första början att förvandla Sverige i grunden. Det satsades många miljoner på organisationer och på att så organisatoriska frön:

Industrins försvarsråd, Industrins försvarsbyrå, Öst Ekonomiska Byrån, Näringslivets beredskapsbyrå, Utredningsbyrån för samhällsfrågor ("Hemliga byrån"), City-universitetet (bildat 1988, nedlagt 2001), Rikta Kommunikation (nedlagt 1999), Timbro Hälsa (nedlagt 2005), Eurofakta (nedlagt 2004), Reforminstitutet, Marknadsekonomiskt alternativ för Sverige, Marknadsekonomiska Klubben, Stiftelsen Libertas, Företagarforum, Källan, Värnet, Europaklubben, Marknadsekonomisk tidskrift, Smedjan (nedlagt 2006), Svensk Tidskrift, Näringslivets presstjänst, Företagarnas Presstjänst, Näringslivets Energiinformation, Näringslivets Ekonomifakta, Näringslivets Fondfakta, Opinion, Svenska Managementgruppen, Market Corner, Näringsliv i Samverkan, Folket mot Löntagarfonder, Näringslivets förlagsdistribution, Näringslivets framtidsforum, 4-oktober-kommittén, Friheten i Sverige, Pysslingen, Kvinnor för en borgerlig regering, Nätverket den nya frihetstiden, Mångfalden, Skattefakta, Skattejuristerna, Visionsfabriken, Ekumeniken, FA-rådet, Företagsamma Sverige, KNUT, Personvalskampanjen, Resistance International, Demokratisk allians, Contra, Baltiska kommittén, Fria Östeuropeiska flyktingars samarbetsorganisation, Kommittén för ett fritt Vietnam, Kommittén för fred i Vietnam, Svenska Vietnamesiska sällskapet, Sverige-Amerikaförbundet, Tisdagsklubben, Junikommittéen, Vietnams informationskontor ...

Detta måste ha kostat företagen hundratals miljoner per år i uteblivna vinster och uteblivna förbättringar för de anställda, men anses säkert ha varit värt varenda krona: 
”Den politiska dumheten är vida utbredd i den svenska samhällsdebatten, och de kollektiva myterna är många. Timbro har råd att anlägga det långa perspektivet och upprepa sin kritik som en drucken papegoja, ända tills den börjat göra intryck.” (timbro.20.nu, s.112)   

Men, ingen investerar sådana belopp för att skapa kortvariga trender. Man ville förändra samhället i grunden och förändra förutsättningarna för all politisk verksamhet i alla politiska partier: processen skulle i möjligaste mån vara irreversibel. 

Drakens håla

Ett annat företag på Birger Jarlsgatan 6b var Jordec Ekonomikonsult, vilket använts som täckföretag av IB. Företaget ägdes vid tiden för mordet av en naturaliserad italienare. På samma adress fanns också företagen Chantal, Charon och Venerdi, även de ägda av en naturaliserad italienare. Venerdi betyder fredag på italienska och Charon är färjkarlen i dödsriket i grekisk mytologi. 'Ch' uttalas 'see age' och sätter man A=1, B=2 etc, så blir summan av bokstävernas värden för Chantal och Charon båda 59. Olof Palme fyllde 59 år i januari 1986. Företaget Venerdi bildades i februari 1984, Charon i december 1985 och Chantal i juni 1986. Efter mordet likviderades företagen eller gick i konkurs.

På skylten utanför stod 1987 längst ner på namnskylten:

CHANTAL-CHARON-VENERDI. 

Venerdi betyder fredag och Charon=Karon färjkarlen i dödsriket. Bokstäverna ANTAL är en nyckel, genom att sätta A=1, B=2, ... och summera får man:

C H A N T A L
3+8+1+14+20+1+12=59

C H A R O N
3+8+1+18+15+14=59

Bokstäverna C H uttalas som "see age".

Den del av det steganografiska budskapet jag lyckats avkoda är: död-fredag-ålder-59. Olof Palme föddes 30 januari 1927 och var 59 år den 28 februari 1986.

Andra hyresgäster på adressen var:

B I T E (telemarketing företag)
FRIHETEN I SVERIGE (kopplingar till Palmehat och näringslivet)
STIFTELSEN NÄRINGSLIVETS FOND
BOKFÖRLAGET TIMBRO (Odd Eikens koppling)
BOKFÖRLAGET RATION (vetenskapligt råd)
JORDEC EKONOMIKONSULT (användes av IB enligt Peter Bratt)
BALTISKA SKINNKOMPANIET

VENERDI bildades i februari 1984
CHARON bildades i december 1985
CHANTAL bildades i juni 1986

Motiv och signatur

Olof Palme var eller ansågs vara: 
- Klassförrädare, övergav makteliten för arbetarrörelsen, kunde inte duperas som oinitierade SAP-ledare;
- Vänsterledare, framstod som långt till vänster, medan de ledande i SAF stod mycket långt till höger;
- Kritiker av kriget i Vietnam, var en stark röst mot imperialism och krig;
- Motståndare till nyliberalismen, USAs blivande politik gentemot lydstater och den "gamla världen".

Wallenbergdynastin:
- Satsade på Nazityskland och förlorade goodwill gentemot segrarna;
- Hade behov att öka sin goodwill i USA;
- Förlorade på USAs frysta relationer med Sverige;
- Var de första som nappade på nyliberalismen i Sverige.

Jag tror att löntagarfonderna planterades i SAP av konspiratörer för att öka spänningarna i samhället och för att minska Olof Palmes handlingsfrihet. Och jag tror att Olof Palmes ställningstagande mot USAs krig i Vietnamn användes för att rehabilitera Wallenbergdynastins anseende i USAs styrande kretsar. 

Den 21 februari 1968 demonstrerade Olof Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör Nhuyen Tho Chyan i Stockholm. Samma år tillsattes Sture Eskilsson som chef för "avdelningen för samhällskontakt" inom SAF. Sture Eskilssons "strategiska PM" var daterat den 18 mars 1971 och till LO-kongressen samma år skrev Allan Larsson en motion om utredande av löntagarfonder. År 1973 ställde USA in sina diplomatiska förbindelser med Sverige fram till 14 mars 1974. År 1976 ställde sig LO bakom Meidners förslag till löntagarfonder. Samma år började Sture Eskilsson att fokusera på kampen mot löntagarfonder och Curt Nicolin blev SAF-ordförande - ett uppdrag som han beskrev som en sorts värnplikt.

Olof Palme var hatad av hökarna i USA och stod i vägen för den nya politiska doktrinen. 

Något som talar för att det fanns ur-anstiftare utanför Sverige är vad som skulle kunna vara en besynnerlig "signatur". Det finns en stjärna på himlen som heter Dabih (eller Sadaldabih) som betyder slaktare, mördare (mördarens lycka eller lyckostjärna). Eftersom stjärnan ligger nära ekliptikan, det plan i solsystemet där planeternas banor är någotsånär samlade, så syns ibland en planet nära mördarens lyckostjärna. I forna tider tolkades detta av arabiska astrologer som att det var rätt tid för att döda.

Den 22 november 1963, när JFK mördades, passerade månen nära Dabih
Den 28 februari 1986, när OP mördades, passerade Halleys komet när Dabih

En simulering av Halleys komet och dess Dabih-passage finns på http://www.youtube.com/watch?v=MzTPdI9itHI (det syns bäst i HD).