söndag 10 december 2017

42. Hatet mot Olof Palme - en framkallad masspsykos


https://d26horl2n8pviu.cloudfront.net/pictures/images/000/077/080/large_v3/55e98cc.jpeg?1453772687

Jag uppfattar hatet mot Olof Palme som psyops som påbörjades på 60-talet.

1. Palme övergav överklassen för att verka för underklassens intressen. Men han var inte den första socialdemokratiska ledaren med överklassbakgrund. Både Fredrik Sterky och Hjalmar Branting hade gjort detsamma. Branting var t.ex. klasskamrat med den blivande Gustav V. Och Palme var inte den ende politikern med en vass retorik.

2. Palmes kritik av USA:s krig i Vietnam var inte särskilt hård på 60-talet. Efter att USA i mars -65 hade angripit Nordvietnam uttalade Palme 1:a maj -65 att "amerikanernas ställning är hopplös" och i juli -65 sa han att "Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel". Egentligen var det Torsten Nilsson som drev Vietnamfrågan 1965-69 i ett försök att få till stånd fredsförhandlingar och Palmes åsikter delades av regeringen, eller åtminstone av Nilsson och Erlander. Den omtalade demonstrationen i februari -68 var ett socialdemokratiskt fackeltåg för fred i Vietnam och det var inte alls meningen att Ngyuen Tho Chan skulle delta. Palme blev förvånad när denne lite kuppartat dök upp.

3. Löntagarfonderna var definitivt inte Palmes idé. Allan Larsson kom som ung journalist med den idén till Metallindustriarbetarförbundet som svalde både bete och krok. Pamparna ville ha mer makt och Palme ville inte splittra arbetarrörelsen. Han ansåg att Meidners förslag blev mer radikalt än vad han någonsin kunnat föreställa sig, men införde en sorts extra pensionsfonder som kallades för löntagarfonder och vars medel förskingrades på 90-talet. Lite konstigt är det att Allan Larsson i efterhand hyllats och prisats och till och med fått förtjänstmedalj av kungen, med tanke på de aggressioner som fokuserades mot Olof Palme just i löntagarfondsfrågan.


I början på 60-talet hade CIA och USA en positiv inställning till den svenska alliansfriheten (se "Guidelines for policy and operations - Sweden 1962"). Men efter Kubakrisen och mordet på JFK intensifierades det kalla kriget och krigen i Indokina. CIA eftersträvade polarisering och verkade genom organisationer som WACL. Antingen var man för USA eller så var man emot.

https://socioecohistory.files.wordpress.com/2016/12/cia-william-casey-disinformation_psyop_everything_americans_believe_is_false.jpg
Chefen för CIA vid tiden för mordet på Olof Palme

Nu uppkom det organiserade hatet mot Olof Palme. "Affärerna" och problemen började när det stod klart att Palme snart skulle komma att efterträda Erlander. Det var militärkolonner på Gotland, fackeltåget med Ngyuen Tho Chan, kårhusockupationen, Vingeaffären, vilda strejker, våldsamma Vietnam-demonstrationer, Ortmarks Barbroaffär, IB-affären, Pomeripossaaffären, Ingmar Bergmans skattedom, "Hoffaaffären", Bordellaffären m.fl. Det började dyka upp personer runt Olof Palme som högljött uttryckte ett vettlöst hat, på gator och på restauranger, i Sverige och utomlands. Senare kom också ubåtsaffärerna som uppenbarligen användes av NATO för att sabotera den svenska neutralitetspolitiken.

Det är svårt att tro att inte Barbrogruppen var en del av det organiserade Palmehatet. Personer som hade kontakt med Barbro Sagnell hade fester där ett extremt hat mot Olof Palme tycktes vara festtema. Den Barbro som Åke Ortmark intervjuade 1971 lär inte haft mycket till övers för Olof Palme, även om Ortmark inte framhåller just detta. Och det är nog ingen tillfällighet att både Barbro Sagnell och Åke J Ek höll till i Vällingby vid den tid då familjen Palme bodde där.

I och med affärerna och kärnkraftsfrågan bröts socialdemokraternas dominans i svensk politik, men de borgerliga regeringarna förde i stort sett en socialdemokratisk inrikes- och utrikespolitik. Skillnaden var att de inte eftersträvade en balanserad budget utan lånade pengar för att sänka skatterna. När socialdemokraterna regerade blev räntor och amorteringar en stor utgift som begränsade möjligheterna att föra en klassisk välfärdspolitik. Men i stort sett, fram till mordet på Olof Palme var Sverige sig likt och mordet blev en kulmen på Palmehatet som masspsykos.

Efter mordet förändrades Sverige i grunden på några få år, medan Palmehatet fokuserades till hans familj och till ett utdraget karaktärsmord - ungefär som efter mordet på president Kennedy.

https://2ai9u93bg0gn4e99nu2g8mbj-wpengine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/1910-halleys-comet.jpg
Halleys komet 1910

Kan tecken på himlen spela in i mordplanering? Det verkar inte helt orimligt när det gäller signaturbrott. Personer som James Jesus Angleton, chef för CIA:s kontraspionage och den person som Olof Frånstedt hade kontakt med, var kapabla att döda och döda med symbolik.

Angleton anklagade på 70-talet Olof Palme, Harold Wilson och Willy Brandt att gå Sovjets ärenden. Willy Brandt tvingades avgå 1974 och Harold Wilson avgick överraskande 1976 efter att plötsligt fått minnesluckor och koncentrationsproblem, ungefär samtidigt som planerna på att mörda OP tycks ha börjat smidas. Till skillnad från Wilson och Brandt så var Palme ett hatobjekt inom CIA.

Den förre chefen för Shin Bet, Amos Manor, har beskrivit Angleton som fanatisk i allt han gjorde och med en tendens till mystifikation. Angleton kände garanterat till stjärnan Dabih som arabiska astrologer använt för att formulera spådomar om dödande. Stjärnans namn är egentligen Sa'd adh-dhabih, the lucky star of "the slaughterer". Med hjälp av astronomiprogram var det möjligt att inventera olika händelser med anknytning till Dabih. Månadsskiftet februari-mars 1986 skulle Halleys komet skenbart passera mycket nära stjärnan Dabih och den 28 februari 1986 skulle Olof Palme just ha fyllt 59 år och dessutom var detta årets 59:e dag. Vilket sammanträffande! Ungefär 1976, kanske tidigare, bestämde Angleton att detta var den dag som Olof Palme skulle mördas.

http://slideplayer.com/slide/6985377/24/images/7/Halley%E2%80%99s+Comet+Orbits+the+sun+every+75-79+years..jpg
Halleys komet 1986


Jag har en lång lista med ord och namn som börjar med CH ("see age") och jag kan tänka mig att Angleton hade en ännu längre lista. Det sägs att Angleton låg bakom projektet CHAOS som sägs ha sysslat med inrikesspionage i USA, ungefär vid tiden för Kubakrisen. När president Kennedy mördades var han 46 år gammal. Om A=1, B=2 etc blir C+H+A+O+S=46. Och dagen då han mördades passerades Dabih skenbart av månen, som Kennedy just hade satt som mål för amerikanska astronauter före 1970.

År 1976 började företagen CHARON och CHANTAL annonsera i dagspressen i Stockholm. Företagen ägdes av italienaren Lozere Risaliti. Företagen annonserade regelbundet c:a 100 gånger fram till den 28 februari 1986 och därefter endast två gånger till i maj 1986 samt i april 1989 innan företagen försattes i konkurs. C+H+A+R+O+N=C+H+A+N+T+A+L=59. CHAOS, CHARON och CHANTAL börjar alla med CHA och det är väl lätt att gissa vad jag tror att A:et står för?

James Jesus Angleton växte upp i Milano och hans kontakter med den italienska maffian ansågs vara en tillgång för CIA i slutet av WW2.  


http://spartacus-educational.com/00angletonCec1.jpg
James Jesus Angleton strax efter WW2

fredag 1 december 2017

41. Grupp Barbro

Under några veckor våren 1971, då Åke Ortmark arbetade med sin bok 'Maktens redskap' kom han i kontakt med "Barbro" när han rörde sig i officiella och inofficiella underrättelsekretsar. Idag har han intrycket att han under arbetet var nära att avslöja IB, som istället kom att avslöjas två år senare, när Håkan Isacson berättade om organisationen för Peter Bratt. 

Grupp Barbro bildades i Stockholm i början av 60-talet av en karismatisk kvinna boende på Essingen. Hon var medlem i FRO och hade arbetat på FRA och på FOA. Barbro engagerade utvalda personer från FRO som tränades i radiosamband och skuggning Stockholm. Grupper växte snabbt fram i hela Sverige. Förutom folk från FRO värvades poliser, reservofficerare, servicepersonal och andra. Barbros "andreman" var en reservofficer med "ett respektabelt civilt yrke".

I början av 70-talet fanns grupper spridda över landet, bl.a Göteborg, Malmö, Boden och Arvidsjaur. Barbro i Stockholm var överledaren. De hade återkommande manövrer i Dalarna, förfogade över en ansenlig vapenarsenal och skulle vid behov kunna ställa upp en välorganiserad gerillaarmé. De spionerade på narkomaner, invandrare, amerikanska desertörer, Östeuroparesenärer och socialister. De hade omfattande personregister över personer som skulle kontrolleras vilka även omfattade medlemmar i regeringen. De hade gjort inbrott för att komma över namn och annan information. Justitieminister Lennart Geijer ville att gruppen skulle utredas men Säpochefen Hans Holmér nekade till att gruppen existerade.

I januari 1975 kom en karismatisk kvinna vid namn Barbro till Olof Frånstedt och beskrev att hon och hennes grupp bedrev spaningar på vänsterextremister och även högerextremister med sanktion från underrättelsetjänsten GBU:s operative chef. Hon ville att Säpo skulle lämna dem i fred. Efter mordet på Olof Palme ringde Barbro upp Frånstedt i Malaysia och sa att hon och hennes grupp hade befunnit sig på Sveavägen kvällen för mordet och att de nu misstänkte att Säpo spanade på dem.

Personer med walkie-talkies i Barbrogruppen (som tillhörde Stay-behind) iakttogs i City kvällen för mordet. Enligt uppgift skulle de träna samband tillsammans med FMN, föräldraföreningen mot narkotika. Ledaren för Grupp Barbro, som ansågs vara en resurs inom totalförsvaret, hette Barbro Sagnell.

Källor:
Expr 710911   SDS 710911   SDS 710911   Expr 710912   SvD 710912   Expr 710913   AB 710925   AB 901218   AB 901219   Expr 140504   Expr 150913   AB 160221   INBLICK 171116

 

Stay-behind

Slutsatsen är att Grupp Barbro var en gren inom det mycket hemliga Stay-behind, som avslöjades för allmänheten först 1990. Gruppens amatörmässiga framtoning i massmedia 1971 var förmodligen en taktisk manöver för att gruppen likt den s.k Palmhusgruppen lätt skulle kunna avfärdas ifall dess olagliga verksamhet skulle avslöjas.

Barbrogruppen bildades i början av 60-talet ungefär vid tiden för Kubakrisen, precis som Överstyrelsen för Ekonomisk Försvarsberedskap (ÖEF) och spionorganisationen IB och alla tre organisationerna hade direkta förbindelser med FRA, FOA och FMV. Efter närkontakten med massmedia 1971 blev gruppen mer hemlig och började samverka mer officiellt med Säpo 1975. Dessförinnan hade Säpochefen Hans Holmér förklarat att Barbrogruppen överhuvudtaget inte existerade. I varje fall inte en sådan som Åke Ortmark hade presenterat i sin bok.

Föreningen föräldrar mot narkotika

Istället blev Föreningen föräldrar mot narkotika (FMN) den frontorganisation som Grupp Barbro kunde gömma sig bakom. Den vanliga medlemmen i FMN hade förmodligen ingen aning om vad som försiggick, medan vissa medlemmar i FMN också var medlemmar i Barbro och Stay-behind. FMN:s utspel i media blev alltmer hätska mot socialdemokraterna från 1984.

En av medlemmarna i FMN, Katarina Cnattingius, tycks ha haft närmare bekantskap med Barbrogruppen och kanske själv varit närvarande på Sveavägen fredagen den 28 februari 1986? Hon hade i två års tid bedrivit närradiosändningar för FMN, varje vecka fram till mordet på Olof Palme. Sedan dröjde det ett år innan närradiosändningarna återupptogs.

Vem var Barbro?

År 1946 gifte hon sig med Trond af Geijerstam, vars far hade varit
organisationschef i livförsäkringsbolaget Thule under Olof Palmes far och farfar och under Stay-behindchefen Alvar Lindencrona. På 40-talet blev hon radiotelegrafist och blev medlem i FRO, Frivilliga Radio Organisationen, som är en del av totalförsvaret. Hon fick två barn med Trond men de skiljde sig någon gång på 50-talet. År 1963 gifte hon om sig med en civilingenjör Rune Sagnell som också var medlem i FRO och ungefär då bildades också Grupp Barbro. Rune var då teknisk och kommersiell chef på Radiola AB. Barbro själv fick så småningom en hög position på Siemens-Elema AB. 

Rune Sagnell (tv) i villan på Stora Essingen

Föreningen Teknisk Information

Föreningen Teknisk Information (FTI) bildades 1964 av några civilingenjörer som ville utveckla och förbättra utformningen av tekniska manualer och liknande. Barbro och Rune Sagnell var ledande inom FTI på 70-talet och samma villa på Stora Essingen där Barbrogruppen brukade mötas och diskutera sina operationer användes som redaktionslokal för FTI:s medlemsblad. I paret Sagnells villa fanns en informationsverkstad som säkert användes av båda organisationerna. Både Rune och Barbro satt tidvis i FTI:s styrelse och Barbro var en period redaktör för medlemsbladet. År 1985 hölls FTI:s årsmöte på Siemens-Elema.

Aktiv i FTI var också en civilingenjör Gunnar Busk som bodde i Mälarhöjden. Gunnar Busk ägde företaget Grundkonsult AB tillsammans med Agne Klering. Senare blev företaget uppköpt av Jacobsson & Widmark och Gunnar och Agne fick höga positioner på J&W.

Ingrid Klering

I början på 90-talet berättade Gunnar Busks son för mig att Agne Klerings dotter, Ingrid Klering, brukade vara närvarande på fester i Mälarhöjden där ett extremt hat mot Olof Palme ventilerades. Han tyckte att det var konstigt eftersom Ingrid Klering var den flickvän som Mårten Palme var tillsammans med på biografen samma kväll som Olof Palme mördades. Vad han också tyckte var konstigt var att Ingrid hade köpt en tavla på hans vernissage (troligen på Kammakargatan 42 hösten 1988) som föreställde en man som låg på marken sedd genom ett kikarsikte. Tavlan skulle hon ge till Mårten Palme i födelsedagspresent. Senare ville hon lämna tillbaka tavlan med motiveringen att Mårten Palme hade fått "dåliga vibrationer" av den. På 90-talet gifte sig Ingrid Klering med Odd Eiken, VD på Timbro.

Ingrid Klerings karriär inom statsförvaltningen efter mordet på Olof Palme:

1987 IK departementssekreterare hos KO Feldt
1990 IK departementssekreterare hos Allan Larsson
1992 IK ekonom på Internationella Valutafonden
1994 IK departementssekreterare hos Göran Persson
1999 IK chef i regeringens EU ordförandesekretariat, utrikesdepartementet hos Anna Lindh
2001 IK departementsråd statsrådsberedningen hos Göran Persson
2006 IK statssekreterare på kulturdepartementet hos Lena Adelsohn Liljeroth-86 


Det kan inte uteslutas att också Ingrid Klering var medlem i Grupp Barbro, som  alltså tycks ha haft  WT-personer på Sveavägen alldeles i närheten av Olof Palme strax innan han mördades. Men det är ganska ologiskt att alla dessa människor skulle varit medvetna om att kvällens operation skulle avslutas med ett mord - ett mord på landets statsminister. Troligare var de utkommenderade på en övning där var och en hade en väl inövad roll utan att ha någon kunskap om helheten. En grupp av personer som inte är vana våldsverkare skulle inte fungera som medvetna deltagare i ett mord.

tisdag 28 november 2017

40. Nyliberalismen i Sverige och i världen


Två samtida historiska händelser var mordet på president John Kennedy och den moderna libertarianismens framväxt, den s k Chicago skolan. Där och då växlade den politiska utvecklingen in på ett nytt spår som kommit att prägla vår tid. Över hela världen. Libertarianerna hade en helt annan framförhållning än andra. De kunde redan då förutse kommunismens fall och arbetade målmedvetet för den extremkapitalistiska framtiden.


Efter mordet på Kennedy kom USA:s angrepp mot Vietnam, för att stödja  USA:s vapenindustri och mer officiellt för att hindra kommunismens spridning. Men bara några år efter USA:s reträtt från Vietnam så började de nyliberala idéerna att tillämpas såväl i Vietnam som i Kina. Ett resultat av Vietnamkriget var den antikommunism som spreds ut i världen via CIA och som skulle komma att underminera all form av socialism värden över.

Familjen Wallenbergs privata ekonomiska rådgivare, Erik Dahmén, var den person som i början av sextiotalet introducerade de nya idéerna i näringslivets organisationer, som den ideologi som snart skulle ersätta Saltsjöbadsandan. Det är nog ingen tillfällighet att Dahmén var aktiv inom underrättelsetjänsten sedan kriget. I Sverige inrättades ett Nobelpris i ekonomi enkom för att hylla och prisa Chicagoskolans förgrundsgestalter, vilka var och vartannat år blir prisbelönta.

Libertarianismens framförhållning utgår från dess krassa människosyn. Vi människor föds vackra men vi föds inte oförstörbara. Under nedbrytnings-processens gång blir vi alltmer förenklade och lättförutsägbara. Andra national-ekonomiska skolor försökte bygga upp något, en ljusare framtid även för fattiga och medelmåttiga, medan libertarianerna gör det lättare för sig och kan utan några goda föresatser förutse samhällets utveckling genom att fokusera på förfallet och det s k humankapitalet.

Jag undrar ibland om inte Olof Palme var ett välkommet inslag i svensk politik för dessa deep-state-aktörer. Hans ställning och inställning gjorde det ganska lätt för dem att manipulera fram vår nutidshistoria.



Gruvstrejken inträffade bara några månader efter att Palme blivit statsminister. På alla större arbetsplatser i Sverige finns tre grupperingar av arbetare: socialdemokrater, vänsteroppositionella och högeroppositionella. De ska ganska mycket till för att vänsteroppositionella arbetare ska få med sig de andra arbetarna ut i vild strejk. Det händer ibland men det är mycket sällsynt. Men när de högeroppositionella arbetarna på LKAB gick ihop med de vänster-oppositionella blev strejkvågen ett faktum.

Olof Palme var inte för löntagarfonder, men när Allan Larsson kom från ingenstans med ett förslag till löntagarfonder nappade Metallarbetarförbundet och LO eftersom det skulle ge fackpamparna mer makt. Palme ville inte splittra arbetarrörelsen. Han formulerade om Meidners antikapitalistiska förslag och det infördes en sorts pensionsfondssystem som förskingrades och upplöstes på 90-talet, men som hade varit bra att ha idag.



måndag 6 november 2017

39. Är det Barbro som är Barbro?

Barbro Sagnell

De kända uppgifterna om Barbro


Sydsvenska Dagbladets Barbro 1971:
 ... stått under kommando av högkvarteret i Stockholm, där en kvinna med namn "Barbro" utövar högsta chefskapet omgiven av ett par pålitliga män. Rörelsen är spridd över hela landet och målsättningen är att bekämpa allt "sjukligt" som hotar rikets säkerhet; narkotikahandeln, sexklubbarna, spelhålorna och politiskt spel bakom kulisserna.
... "Grupp Barbro" uppges ha existerat i omkring 10 år. Överledare är en kvinna med namn Barbro, knappt 50 år gammal med vinnande sätt, gediget gift och bosatt i större Älvsjövilla. Där hålls täta stormöten men alltid i form av glättiga parties. I mindre grupper drar man sig tillbaka för att diskutera allvarliga saker, nya uppdrag etc. Chefens närmaste man är reservlöjtnant, men har också ett respektabelt civilt yrke.
... Anmärkningsvärt många av rörelsens kuggar är reservofficerare och polismän, men där finns de flesta yrken representerade - huvudsakligen servicefolk, som är vana att frottera sig i alla tänkbara kretsar. Vi har åtskilliga kypare och taxichaufförer.

Åke Ortmarks Barbro 1971:
... Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot allt som luktar socialdemokrati, socialism eller kommunism. Hon ser med stor skepsis på det moderna samhället.
... Barbro arbetade tidigare på FRA, försvarets radioanstalt, en av hörnpelarna i totalförsvaret. Sedan hon lämnat FRA har hon varit verksam i FRO, alltså den frivilliga radioorganisationen.
... För att bidra till lösningen av det svenska narkotikaproblemet samlade hon en grupp på ett tiotal personer kring sig. Dessa personer har sedan dess spanat efter narkomaner och langare och rapporterat sina upptäckter till polisen, dels narkotikapolisen, dels säkerhetspolisen.
... En av medlemmarna i Barbros grupp uppger att det finns fler grupper än den som Barbro leder. Åtskilliga tiotal personer – eller flera hundratal – skulle enligt denna källa vara involverade i den här sortens verksamhet.

Förre Säpochefen Olof Frånstedts Barbro 1975:
... I januari 1975 hade Olof Frånstedt nämligen ett ovanligt möte på sitt chefsrum hos Säkerhetspolisen. I sin bok beskriver Olof Frånstedt hur en propert klädd kvinna i 40-45-års åldern, iförd tweedkappa, och som presenterade sig med namnet "Barbro" sökte upp honom. Under två möten beskrev hon för Frånstedt en hemlig organisation som bestod av två spaningsgrupper som ska ha haft någon form av kontakt med IB, Informationsbyrån.
... Kvinnan berättade för Olof Frånstedt att hon ledde en grupp spanare som utrustade med walkie-talkier eller radio och kameror. De spanade på vad hon beskrev som "extremister" på vänsterkanten men också nazister. Gruppen registrerade vem eller vilka deras spaningsobjekt mötte och vad de gjorde.
... Spanarna bestod, enligt vad "Barbro" berättade för Frånstedt, främst av ungdomar som till största delen rekryterats från en frivillig försvars-organisation. Den fanns då och existerar fortfarande och heter Frivilliga radioorganisation, FRO. "Barbro" uppgav själv att hon tillhörde föreningen och ledde en spaningsgrupp som opererade i centrala Stockholm. Hennes man som också tillhörde FRO ledde en likadan grupp som var verksam i västra delen av Stockholm.

Förre IB-agenten Donald Forsbergs Barbro:
... Förre IB-agenten Donald Forsberg mötte två personer med walkie-talkies i Stockholms city fredagen den 28 februari 1986. Han kände igen dem som medlemmar ur Stay-behind som i fredstid övade samband tillsammans med Barbrogruppen och FMN, Föräldrar Mot Narkotika. Enligt Forsberg var Barbro en karismatisk kvinna med en organisation som "var en resurs inom totalförsvaret".


Möjliga kommunikationsvägar




Block, Eskil
F d IB-agent vid mordet chef för FOA

Busk, Gunnar
Affärsbekant med Agne Klering och medlem i FTI

Demokratisk Allians
Högerextrem organisation som hade kontakt med CIA

Demokratisk Aktion
Ordnade årliga anti-Palme-konferenser 1976-85

EAP
Bedrev extrema hatkampanjer mot Olof Palme

Eiken, Odd
VD på Timbro, gifte sig efter mordet med Ingrid Klering

Ek, Åke J
Nazist, lärare i psykologi på polishögskolan, bedrev spaning på politiker

Eskilsson, Sture
VD på Timbro och kassör i Medborgarrättsrörelsen

FMN
Föräldrasamverkan mot narkotika, övade radiosamband med Stay-behind och Barbro

Forsberg, Donald
F d IB-agent anställd på Säpo och bekant med Mårten Palme

FRA
Försvarets Radioanstalt, samverkar med NSA

FRO
Frivilliga radioorganisationen, del av totalförsvaret

Frånstedt, Olof
Chef för Säpos kontraspionage

Föreningen Teknisk Information, FTI
Förening som brukade mötas hos Sagnells, Barbro redaktör för medlemstidningen

GBU
Efterträdde IB

Grupp Barbro
Hemlig olaglig kår som spionerade på folk

Gunnarsson, Viktor
Häktad för mordet på Olof Palme

Hahne, Lennart
Advokat och EAP-are

von Hofsten, Hans
Örlogskapten som var stark motståndare till Olof Palme

Klering, Ingrid
Mårten Palmes flickvän och bekant med Gunnar Busk

Larsson, Anders
Ledare för Demokratisk Allians, varnade för mordet veckan innan, kände till Åke Ek och Barbro

Lingärde, Ulf
Verkade inom hemliga tjänster och har författat ett PM om mordet

Medborgarrättsrörelsen
Startad av ex-nazisten Gustaf Petrén

Petrén, Gustaf
Stoppad av Olof Palme när han ville bli Justitieombudsman

Rudberg, Per
Amiral, medlem i Medborgarrättsrörelsen

Sagnell, Barbro
Arbetat på FRA, medlem i FRO och troligen ledare för grupp Barbro

Sagnell, Rune
medlem i FRO, Barbros man

Siemens-Elema
Barbro hade en relativt hög ställning på Siemens-Elema

Stay-behind
Hemlig organisation bildad på initiativ av CIA att verka i Sverige

Ståhl, Bo
Fick information att Säpo skulle skjuta Palme, tipsade Anders Larsson

Timbro
Nyliberal propagandaorganisation och hemlig underrättelseorganisation, Palmes främsta politiska motståndare

Vinge, Per-Gunnar
Fick avgå som Säpochef sedan det kommit fram att han inte litade på Olof Palme


En intressant historik

-88 Sven Palme VD på Thule
-24 Tronds far, Karl-Johan af Geijerstam, organisationschef i livförsäkringsbolaget Thule
-32 Gunnar Palme VD på Thule
-32 Sven Palme styrelseordf Thule
-46 Barbro gifte sig med Trond af Geijerstam
-47 Alvar Lindencrona VD på Thule
-50 Rune, Barbro m fl FRO studiebesök Stavsnäs kustradiostation
-53 Rune KTH, ing Sv radio ab
-55 Rune servicech där
-58 Sven af Geijerstam, konsultativt statsråd i regeringen med ansvar för bygget av Riksbunkern i Bergslagen
-60 SM5BAG Barbro af Geijerstam FRO möter regementschefen vid I20, Åke Söderbom
-61 Rune Elektronisk serviceteknik art i fackpress
~62 Barbrogruppen bildas kring Barbro
-63 Barbro af Geijerstam Radiotelegr:st Katarinavägen 2 (FRA?)
-63 Rune Sagnell Bragevägen 30 Djursholm
-63 Barbro och Rune Sagnell gifte sig
-63 Rune tekn o kommersiell ch Radiola ab
-64 Rune verkst dir ARS radio- o TV-service ab
-64 Rune Transistorserviceteknik art i fackpress
-64 Föreningen Teknisk Information (FTI) bildas
-66 Rune innehavare Firma KURS-Rune Sagnell
-71 Artikel om Barbrogruppen i Sydsvenska Dagbladet
-71 Åke Ortmarks bok 'Maktens redskap' bl a om Barbrogruppen
~72 Barbro Sagnell "har en ganska hög position" på Siemens-Elema
-72 Gunnar Busk föredrag i SAF-huset, Föreningen Teknisk Information
-74 Rune Sagnell håller i Teknisk Informations möte vid 10-års jubileet
-74 Sagnells villa på Stora Essingen, en "informationsverkstad", används som redaktionslokal av Teknisk Information
-75 En Barbro besöker Olof Frånstedt på Säpo, med stöd av kommendörkapten Wikland, operativ chef på GBU
-85 FTI årsmötet hålls på Siemens-Elema
-86 Olof Palme mördas bland medlemmar i Barbrogruppen utanför Thulehuset på Sveavägen


"Barbro" till Olof Frånstedt efter mordet på Palme:

"Säkerhetspolisen var misstänkta för att jaga folk och det kan mycket väl ha varit mina människor eller jag själv som har gjort det här, dom här spaningarna på folk, och dom kan ha varit där i närheten".  


Barbro Sagnell och hennes spaningsgrupper existerade självklart inte i ett vakuum. De var allt annat än isolerade. Från början tyckte jag att det verkade otroligt att en extrem anti-socialist som hon skulle kunnat ha verkat inom IB, som Olof Frånstedt antydde, men Åke Ortmark är av samma åsikt. Han tror att om han haft mer tid på sig inför arbetet med 'Maktens redskap' så hade han redan 1971 avslöjat IB:s existens.

Förklaringen till att Barbro kunde verka inom IB är enkel, hon visste förstås knappast någonting om IB på den tiden, utan hade kontakt med militär underrättelsepersonal som hon visste verkade inom FRA och som hon absolut inte associerade med SAP.

Barbro Sagnell var av allt att döma en karismatisk kvinna som hade god hand med radiokunniga ungdomar inom FRO. Det var hennes uppgift att basa över dem men hon hade förstås en ledning med alla de resurser som behövdes. Att grupp Barbro framstår som amatörmässiga stollar var ju en tillgång, för vem kunde ta dessa på allvar? Ändå handlade det om avancerat spioneri och om samordning av radiotrafik i stadsmiljö.

Den som kallas Barbros andreman är förstås intressant här, för det var nog mannen som styrde och som hade resurserna.
 


Jag tror att andremannen var reservlöjtnanten och civilekonomen Jan Östberg, vars företag Rationell Planering AB köpte Vallagård åt IB och FRA. Jan Östberg var Hans Holmérs chef på RPS under 60-talet och det var Holmér som övertog hans arbete som byråchef när han slutade där.

söndag 13 augusti 2017

38. Den nya kriminaliteten

Förr föddes människor fria. Det var inte ett brott att jaga, fiska eller röja mark för att odla. Idag finns bara pengar och en apparat som producerar varor och tjänster. För att personer ska få laglig tillgång till varor eller tjänster måste pengar transfereras. Först till den person som ska få tillgång till något och sedan till den person som levererar varan eller tjänsten. 

Utan luft kan man inte andas och utan pengar är det också svårt att leva nuförtiden. Den som föds i dagens värld av penningtransaktioner, föds i en värld med marginaler eller i en värld utan marginaler. För vissa är kriminalitet den enda uppenbara möjligheten att transferera.

Häromdagen mötte jag två grabbar, 15 till 20 år gamla och jag upptäckte att något var fel. Den äldre grabben såg ut för att ha ont och den andra verkade helt likgiltig för det. Det var en vardaglig händelse och jag undrade egentligen bara vad de kunde ha varit med om. Han som grinade illa såg städad och vänlig ut, medan den andra såg mer ut som en gangster och gick aningen snett bakom. De hörde helt enkelt inte ihop. Några minuter senare, på en avskild plats i en park, såg jag en apparat ligga och blinka i det höga gräset. Det var en fjärrkontroll till en drönare. 





Plötsligt förstod jag sammanhanget. Den äldre hade stått och manövrerat en drönare när den andre hade kommit förbi. Antagligen hade han blivit nedsparkad och rånad. På fjärrkontrollen fanns en hållare för en smartphone som drönaren sänt bilderna till, men mobilen saknades. För att inte bli ihjälsparkad hade rånoffret kanske sagt att han hade pengar och bankomatkort hemma och så hade de börjat gå den väg där jag hade mött dem. Jag ringde polisen och jag tror att jag lyckades övertyga dem att skicka bilar för att leta upp paret.

Jag har ett flertal gånger sett denna totala empatilöshet på nära håll. Det är bara pengar som gäller idag, får alla lära sig från barnsben. Vissa barn drar slutsatsen att ingen kommer att ge dem dessa pengar utan att de kommer att behöva ta dem om de vill ha dem. En inte helt omedveten effekt av den nya amerikanska gangster-liberalismen. Hellre en urartad kriminell underklass än en moraliskt stark underklass som organiserar sig för att överleva. Och hellre ökad kriminalitet än minskad tillväxt.

Jag har börjat lägga märke till avvikelser från det normala runt mig. Jag upplevde detsamma inför Barack Obamas besök i Stockholm 2013 och jag skrev då om det i mitt allra första blogginlägg. När jag är ute med hundarna ser jag ibland karavaner av moderna bilar där det inte brukar vara den sortens trafik. Och jag känner mig observerad. 

Idag mötte jag en flicka med en liten hund. När hon såg mig tycktes hon överraskad och vände tvärt. Ett kvarter bort mötte jag henne igen och hon såg igen lika överraskad ut. En bit bort stod en grabb i 18-årsåldern och min instinkt sa mig att de hörde ihop. Han hade en mörk uppsyn och jag skulle bli glatt överraskad om han visade sig vara icke-kriminell. Flickan med hunden och grabben tycktes inte känna varandra utan hon gick bara förbi honom utan att han ens tittade upp. Men när jag senare vände mig om såg jag att de gick tillsammans med bestämda steg mot en parkerad bil.

På Flashback har jag skrivit om en ganska högt uppsatt person som jag mycket starkt misstänker var delaktig i mordet på Olof Palme. Förra hösten stod en person som liknade en anhörig till denna person utanför vår lägenhetsdörr med ett basebollträ. (Jag öppnade inte). Och den 28 februari i år bildade denna person ett företag tillsammans med sina söner.

Kriminella pengar är svarta pengar och kan inte användas helt fritt. Man kan köpa mat och mindre dyra kapitalvaror. Man kan inte köpa en bostadsrätt, men väl en hyresrätt. Marknaden för svarta hyreskontrakt dominerar idag i storstäder. En lägenhet kan kosta ett miljonbelopp, pengar som nästan bara kriminella kan betala.

Vad som inte verkar ha utretts ordentligt är hur svarta hyreskontrakt betalar svart arbetskraft vid stambyte/renovering. Hyresvärden köper osanna fakturor från målvakter som visar att allt gått rätt till, men betalar i själva verket med svarta pengar för svarta arbeten. När målvakten ska redovisa skatt och avgifter finns ingen bokföring och målvakten lever på okänd ort med svarta pengar. 

Så förvandlar hyresvärden en vit utgift för höja en fastighets värde, till vita pengar (vid försäljningen) och till svarta pengar (pengar som låtsasbetalats till målvakten). För de svarta pengarna kan de köpa småsaker och kriminella varor och tjänster. Eller donera till religiösa samfund som inte redovisar? Eller så kan de svarta pengarna finansiera organiserad brottslighet som olaglig underrättelsetjänst.

De kriminella tar över städerna och tvingar vanliga hederliga familjer allt längre bort från sina arbeten.

Greedy is good! Det nyliberala mantrat. Desto rikare de rika blir, desto större välstånd för dem som livnär sig på hederligt arbete. Den som gapar efter mycket förlorar ofta hela stycket, säger ett gammalt hederligt ordspråk, som säkert ligger betydligt närmare sanningen.

För att få ett arbete idag måste man vara ung, utbildad och "extra tjänstvillig". Och helst se bra ut. De som inte passar in får söka egna lösningar. Arbetskraften är boskap som måste ha ett existensberättigande. Det kapitalistiska systemet tar inget socialt ansvar, allt utom största möjliga vinst är oväsentligt.




Flyktingar undan USA:s olika krig i Mellanöstern (nej USA deltar inte med soldater i krigen, men de odlar krigen) och afrikaner som inbillar sig att pengar betyder allt och att Europa är paradiset, försöker komma över Medelhavet. De har sparat och lånat pengar för att kunna göra resan, pengar som satsas på obrukbara flytvästar och transport i sjöodugliga fartyg. Under vidriga förhållanden. Allt färre flyktingar kommer till Europa, men allt fler dör under resan:


En stor förklaring till detta är de flesta i fjol korsade Medelhavet på vad som kallas den östliga rutten, från Turkiet till Grekland. Den vägen stängdes i mars i fjol genom ett avtal mellan EU och Turkiet. 
De allra flesta som korsar havet i dag kommer ifrån afrikanska länder söder om Saharaöknen, även om många olika nationaliteter förekommer.
Drivna av desperation väljer de flesta av dem i dag att korsa havet via Nordafrika, en längre och farligare väg över havets meterhöga vågor. Av dem som överlever över havet vittnar många också om hemska öden under resan genom Afrika. Misshandel, tortyr, våldtäkter och modernt slaveri beskrivs av hjälparbetare som regel snarare än undantag. 
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/2-000-doda-pa-medelhavet-i-ar
Människor dränks för att öka vinsten - varför färdas hela vägen och kanske få fartyget beslagtaget, när flyktingarna kan dumpas och fartyget kan vända åter för en ny och lönande resa? Pengar betyder allt!

måndag 9 januari 2017

37. Reconstruction of the assassination of the Swedish Prime Minister Olof Palme

This video is captured from a simulation with the program StreetSim 1.1. By backtracking from known positions at the time of the murder I have tried to make statements from known witnesses to cooperate, with for me some very interesting results.



onsdag 16 november 2016

36. Christer Pettersson (1)

Gert Fyllking i Expressen 28 februari 2006:
Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Alla hade gått och lagt sig. Mörkret härskade i den Petterssonska lägenheten på Östervägen i Solna. Alla sov. Nästan. Lille Christer var vaken. Farbror Knut, som var på tillfälligt besök, sov på en madrass på golvet. Under madrassen hade farbror Knut placerat sina byxor i press. I bakfickan låg hans plånbok. I den fanns det pengar. Pengar som lille Christer ville ha. Som han skulle ta. Så snart farbror Knut sov djupt. Lille Christer var åtta år.

Solen sken över skolgården vid Hagalunds folkskola. En polisbil körde in på den tomma skolgården. Stannade. Kriminalkommissarie Massa Linds mäktiga gestalt uppenbarade sig när bildörren öppnades. Från andra sidan klev en polissyster ut. Rättade till dräktkjolen med handen och slog följe med kriminalkommissarien. Det var dags för ett gripande. Det var lektionstid och folktomt. En skolvaktmästare hastade dem till mötes. Pekade och gestikulerade. Den lilla trion med vaktmästaren i täten gick med bestämda steg mot slöjdsalen. Vaktmästaren öppnade dörren till salen och kriminalkommissarie Massa Lind stegade fram till en hyvelbänk och sa till pojken som stod där i färd med att förfärdiga en adventsljusstake: Hej! Jag heter Massa Lind och tänkte ta med dig till polisstationen. Pojken sa ingenting, nickade bara när polissystern tog honom vid handen och ledde ut honom till den väntande polisbilen som stod och blänkte i solen på skolgården. Pojken hette Christer Pettersson och var tio år.
Solna hade fått sin första sporthall. Inklusive badhus med 25-metersbassäng och Christer hade funnit ett sätt att dryga ut veckopengen. Genom att stjäla plånböcker. Tricket var enkelt. Han väntade ut sitt offer, som valt en hytt i stället för ett skåp att byta om i samt att förvara sina kläder i, upphängda på en krok. Så fort offret låst hyttdörren och försvunnit in i tvagningsrummet och bastuavdelningen skred Christer till verket. Såg sig om och försäkrade sig om att kusten var klar. Han var en lång men smal pojke och tog sig under, om än med viss möda, utrymmet mellan dörrens underdel samt golvet. Systematiskt sökte han igenom offrets fickor. Tog plånboken, i vissa fall även nyckelknippan, stoppade ner bytet i badbyxorna och ålade sig ut igen. Lätt som en plätt. Cash is king. Han låste upp sitt skåp och gömde tjyvgodset till dess det var dags att gå hem. Gång på gång. Samma brottsplats. Nya offer.
Christer hade inga eller få vänner vunna genom kamratskap och med lust att leka tillsammans. Ingen ville helt enkelt vara med honom. Han var elak och dryg. När gänget samlades på den vanliga platsen utanför affären på Östervägen fick han inte vara med. När man spelade fotboll i parken tvärs över gatan fick han inte vara med. Men han hade kommit på att det gick att köpa sig till, om inte kompisar, så åtminstone deras tid. Medan vi räknade veckopengen i två blanka enkronor slet han helt sonika upp en knölig 50-lapp och bjöd laget runt på sockervadd och åkturer på barnensdagtivolit bakom Stråket och Wivells konditori.
Christer hade sin tjyvgömma bakom huset. Nedgrävt under en sten vid en buske låg plånböckerna. Det var dit kriminalinspektör Massa Lindh, polissystern och Christer Pettersson åkte efter ett inledande förhör på polisstationen.
Många år senare besökte jag och Christer platsen. Med stor inlevelse berättade han om sitt kluriga gömställe. "Man var inte så dum egentligen", sa han, "bra ställe, va?" Och det var det. Alla ställen som man gömmer saker på som ingen upptäcker är bra, sa jag. Christer blev skickad till Skåne. Fick bo på bondgård och lära sig drängsysslor, som han trivdes med. Det var med värme han pratade om tiden i exil. Barndomen på landet och somrarna när solen alltid skiner. "Du mognar sent", sa Christers pappa till honom. "Gör jag", svarade Christer. Han bodde hemma igen efter en tid på ungdomsanstalt. Hade olovandes tagit familjens Studebaker och kört norrut. Utan körkort i full fart. Halt och eländigt. Fick brottarsladd och voltade. Varv efter varv. Studebakern blev till mos men Christer klarade sig, som alltid, utan värre men än ett par blåmärken. För att få ordning på det hela visavi försäkringsbolaget var pappan tvungen att anmäla sonen för stöld.

Mamman hade ambitioner med sin Christer och hade placerat honom i realskola. Wasa Real vid Odenplan i Stockholm. Han fogade sig i sitt öde och tog spårvagnen från Råsundavägen varje morgon. Eftersom han inte hade några vänner begav han sig alltid på promenad varje lunchrast. Centralstationen var hans mål. Han blandade sig med slöddret och ledighetskommittén och tyckte allt var spännande. Skaffade sig kontakter och fick gå ärenden. Mellan Centralen och Odenplan ligger Norra Bantorget. Där låg en kiosk som sålde allehanda godis, tidningar och tobak. Där var även den undre världens hälerikontor. Adresser och varor bytte ägare och affärer gjordes upp. Christer gick i storfräsarnas fotspår. Han var imponerad. Han var påläggskalv.
Åren gick. Vändorna på anstalt blev fler och oftare. Långholmen, Österåker och Kumla. Hans flitiga umgänge med domare, åklagare, poliser och försvarsadvokater förfinade och slipade hans möjligheter att komma undan när han stod inför skranket. Han var ytterst läraktig och en skådespelartalang av rang. En av hans teaterlärare vid Kalle Flygares teaterskola ansåg honom kapabel att bli vår nästa stora, "Den nya Edvin Adolphsson". Det blev allt svårare att få Christer fälld. Han ångade på längs den inslagna, kriminella vägen. Han var knarkkurir åt Sigge Cedergren, livvakt och tjuv. Han hade slagit ihjäl i vredesmod och stuckit ner en man med bajonett på Kungsgatan. Man var rädd för Christer Pettersson. Han hade fått sin revansch, "vill dom inte vara mina vänner så ska dom i alla fall vara rädda för mig". Brott följde på brott. Han själv konstaterade lakoniskt att: "ett brott jag inte dömts för har jag heller inte begått".
I över femton år umgicks jag mer eller mindre regelbundet med Pettersson. Vi fikade, åt luncher och tog promenader. Vi firade jul tillsammans med mina barn och nyår tillsammans med min dåvarande flickvän. Vi åkte till min sommarstuga, drack sprit och spelade kort. Jag vann oftast. Vi spelade alltid om pengar, annars var det inte lönt att spela alls, menade han. Chicago. Ett spel för män. En tia per parti. Vi hade ätit lunch på Zum Franziskaner på Skeppsbron. Vi åt ofta lunch där. Jag tog alltid strömming med potatismos men inte Christer. Han hatade fisk. Åt inte särskilt mycket grönsaker heller. Kostcirkeln var inte hans grej. Vi pratade ditt och datt.
Jag hade suttit i samtal med Palmegruppen i en bil några dagar tidigare. Vi åkte sträckan Stockholm - Södertälje - Stockholm. Dom hade många frågor och jag ganska få svar. Ett och annat hade jag ju snappat upp men knappast något av avgörande intresse. Det gällde flyktvägar och mordvapen och motiv. Jag berättade för Christer om resan och frågade: "Vad tror du?" "Tror", sa han, "jag vet". Jag betalade och vi gick till bilen som stod felparkerad och med en P-bot utanför restaurangen. Min hund Konrad satt i baksätet och undrade förmodligen om det inte var dags för promenad snart. Jag frågade Christer om han hade tid att hänga med ut till Lill-janskogen. Vi for i väg. En cigg på maten. Jag rökte. Christer rökte. Konrad flämtade. Vi gick upp mot Fiskartorpet och den gamla hoppbacken. Konrad tog täten med nosen mot backen. Sen stack han! Att få tillbaka honom genom att ropa var lönlöst. Han kom alltid tillbaka när han spårat klart. Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken.
Hur menar du "jag vet", frågade jag. "Vad tror du", frågade Christer. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Såg ut över hoppbacken och tänkte: hur vågar dom hoppa egentligen? Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Nu är han död. Mannen som mördade Olof Palme på öppen gata i Stockholm för 20 år sedan. Han sköt och lämnade platsen. Sprang uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan, vek av till vänster och stod och tryckte på Johannes kyrkogård medan de två polisbilarna körde på tjutande däck mot mordplatsen. Tog sig ner till Sigges lägenhet på Tegnergatan, dumpade revolver och skyndade vidare mot Centralen där han tog pendeln hem till Rotebro.
Efter år av fel fick polisen slutligen tag på honom. Han dömdes för mordet i tingsrätten. Men friades i hovrätten. Ett gruvligt misstag hade begåtts av en glappkäftad polis vid konfrontationen och Lisbet Palmes vittnesmål tvangs att strykas. Det som var det mest avgörande för hela rättegången och utfallet. Utpekandet! "Det var han, nummer 8, som var på mordplatsen. Det var han, nummer 8, som sköt min man." Man tvangs släppa mördaren. Statsminister Olof Palmes mördare. Mitt råd till den så kallade Palmegruppen är: "lägg av nu." Nu är till och med mördaren död. Han dog på Karolinska sjukhuset utav en stor blödning i hjärnan efter att ha spräckt skallen vid ett av många besök på alkoholkliniken vid S:t Görans sjukhus.
Platsen där Pettersson hittades medvetslös

Aftonbladet 9 januari 2016, Eric Tagesson:
– Han var en kommandosoldat, säger en lumparkompis. 
– Han skulle platsa i amerikanska marinkåren utan vidare. 
Christer Pettersson blir uttagen till en underbefäls-utbildning. Men också i lumpen ställer hans humörs-svängningar till det. 
– Han blev svart i ögonen, och som ett åskmoln, berättar en annan lumparkompis. 
Under en övning vägrar Christer Pettersson att ta på sig sin regnrock, men befälet tvingar honom. 
– Han säger att han behöver tala med befälet, och uppenbarligen hotar han befälet ganska rejält. 
– När vi går hem vågar befälet inte komma närmare gruppen än 40 meter, så rädd var han, säger en lumparkompis. 

Efter en tid med hot, lögner och stölder skickas han hem från militärtjänstgöringen. Men inte alla har förståelse för beslutet. Enligt lumparkompisarna sa ett högt befäl: 
Det är konstigt. Det finns ungefär tusen rekryter här, men det fanns bara en enda riktig soldat – och honom skickade man hem.

http://www.expressen.se/nyheter/vem-var-egentligen-christer-pettersson/

Christer Pettersson började besöka klubben Oxen ganska sent, första gången i december 1985 och sista gången i februari 1986. Det var klubbens ägare Paul Molander som ville ha honom på klubben ifall det skulle bli något bråk. Men enligt klubbmedlemmarna syntes han bara där då och då, stannade aldrig längre än någon halvtimme per gång och satt då för sig själv utan att umgås med andra.

Det var Harri Miekkalinna som presenterade Pettersson för Sigge Cedergren. Miekkalinna lärde känna Pettersson i början på 70-talet när han själv satt i fängelse för ett rån och Petterson för det s.k. Bajonettmordet. 

Harri Miekkalinna
Runt 1983 dök Pettersson upp hemma hos Miekkalinna och strax därefter så tog Tingström kontakt med Miekkalinna, som då arbetade på tidningen Etc. Tingström ville då att Etc skulle göra ett reportage om det s.k. Brevbombs-målet. Efter detta berättade Pettersson för Miekkalinna att han kände Tingström och fungerade som någon sorts beskyddare åt honom. Tingström, Pettersson och Miekkalinna började umgås regelbundet. Miekkalinna besökte regelbundet Pettersson och Tingström i Tingströms villa på Ingarö.

På tomten på Ingarö fanns ett märkligt uthus med kodlås. Inuti uthuset fanns en saxhiss med vilken man kunde komma ned i ett underjordiskt utrymme på c:a 50 kvadratmeter. En kvinnlig bekant till mig hamnade en gång på en efterfest hos Tingströms och blev då visad det underjordiska rummet. Utrymmet var en gigantisk garderob med hundratals kostymer upphängda på galgar. Min bekant, som varit skådespelerska, tyckte att det liknade en garderob för teater-rekvisita.

Efter att Tingström häktats fortsatte Petterson och Miekkalinna att umgås och de träffades några få gånger hemma hos Cedergren. Enligt Miekkalinna så dyrkade Pettersson Hitler, hatade Olof Palme och hade en låg uppfattning om judar.

Vid ett tillfälle våren 1986 ville Miekkalinna ha Petterssons hjälp med att skrämma/misshandla Roger Östlund, som Miekkalinna misstänkte hade tagit en kamera och en bandspelare från hans lägenhet. Miekkalinna köpte ett kvarter brännvin och åkte med två bekanta, Kicki och Kjell Norlin, till Petterssons lägenhet i Sollentuna.

När de kom fram gav Miekkalinna flaskan till Pettersson som hällde upp lite brännvin i ett snappsglas och bad Miekkalinna att lösa upp amfetamin i brännvinet. Sedan ställde Pettersson snapsglaset med sprit och amfetamin i kylskåpet. De såg då att kylskåpet var alldeles tomt, sånär som på en yxa som låg i facket på kylskåpets dörr. Ute i tamburen fanns ytterligare en yxa, en klyvyxa, på golvet och två yxor låg på hatthyllan. När Pettersson och Miekkalinna åkte iväg för att "snacka" med Östlund stoppade Pettersson på sig en av yxorna i tamburen.

De trängde sig in i lägenheten där Östlund befann sig och tvingade ner honom på golvet. Pettersson stod bredvid beredd att puckla på Östlund. Miekkalinna pekade på Östlund och sa "Du är en kamrattjuv, Roger, förklara dig". Stående på knä vädjade Östlund om nåd "slå mig inte, slå mig inte, utan låt mig först förklara".

Det blev ingen misshandel. Östlund skyllde på en Kujtim Berisa (en alban som i unga år kommit till Sverige med sin far) samma person som utgjorde något skäl till att Pettersson började besöka klubb Oxen i december 1985. Berisa skulle ha hotat ägaren till Oxen, Paul Molander, och tvingat honom att betala tillbaka pengar han förlorat på Oxens spelautomater. Berisa misstänktes också ligga bakom ett rån på Oxen, när Östlund rånade Oxens kassörska under knivhot.

Pettersson och Molander utanför Sigge Cedergrens port 1985

Pettersson skulle på uppdrag av Molander vakta klubben då Berisa ansågs vara beväpnad och farlig. Men besökare på Oxen såg honom bara någon gång ibland komma in på klubben, sätta sig för sig själv utan att prata med någon och sedan gå igen efter 20-30 minuter. Ingen tycks någonsin sett Pettersson spela, inte ens när han följde med någon till Solvalla. 

De personer som följde med Miekkalinna till Pettersson förstod aldrig var syftet var med besöket hos honom. De blev lämnade kvar i Petterssons lägenhet för att studera tidningsurklipp på väggarna. Under hela besöket diskuterades hur lik "fantombilden" Pettersson var, vars bild som fanns i lägenheten. Pettersson hade också en inramad bild av Olof Palme där.